Kasta inte ut barnet med badvattnet

Världen idags Mats Tunehag har under hösten skrivit flera artiklar om bistånd i Världen idag. Han gör svepande kommentarer om biståndets brist på effekter utan att underbygga med fakta och statistik. Ett exempel kommer från den 12 oktober 2010: "Det har gjorts signifikanta framsteg i fattigdomsbekämpning under senare årtionden och hundratals miljoner människor har lyfts ur fattigdom. Men det har ingenting att göra med /.../ bistånd." Enligt Tunehag beror framstegen enbart på handel och företagande. Slutsatsen är att biståndet bör avvecklas, det är till mer skada än nytta.
Självklart behövs analys och kritik av bistånd och biståndspolitik. Det bilaterala biståndet och budgetstödet försvinner ofta ner i svarta hål hos stater med dålig förvaltning och stor korruption. Men att hävda att allt bistånd är meningslöst är som att kasta ut barnet, ja, hela familjen, med badvattnet.

Handel är ingen universallösning som i ett nu kan avskaffa fattigdomen i alla länder, bland alla befolkningsgrupper. Det behövs olika insatser på olika plan av olika aktörer. Bra bistånd bygger på samverkan med mottagarna, där man tillsammans identifierar just denna grupps behov, och vilka specifika lösningar som är relevanta och tillämpbara.
För människor som lever i absolut fattigdom och inte kan läsa, skriva eller räkna är utrikeshandel ingen lösning. De behöver lära sig grundfärdigheterna för att deras lokala handel ska kunna bli lönsam. Att kunna läsa, skriva och räkna, är grundförutsättningar för att bedriva affärsverksamhet så att den blir lönsam och så man inte blir lurad.
Varför vill Mats Tunehag skapa en motsättning mellan bistånd och övriga faktorer som leder till utveckling? I en av artiklarna skriver han om hur mobiltelefoner revolutionerat livet för fattiga i Niger. Men mobiler är svåra att använda för icke läskunniga.
Man kan visserligen tala i dem, men man kan inte sköta sin adressbok, inte skicka sms. Vid ett besök jag gjorde i Niger i mars var användandet av mobiltelefon det första skälet folk gav till varför de vill lära sig läsa. Cirka 80 procent av de vuxna i Niger är analfabeter. Landet är helt beroende av det civila samhället och biståndsmedel för vuxenutbildningen.

Svepande påståenden om att avskaffa biståndet gagnar inte de fattiga, men väl de krafter i Nord som vill behålla pengarna själva. Det smärtar mig att Tunehag sällar sin röst till liknande från Timbro och SD. Bistånd som är ineffektivt och kontraproduktivt ska kritiseras. Men dra inte allt över en kam, och polarisera inte i onödan. Att säga att man ska välja mellan handel och bistånd är som att säga till barnen på julafton att de får välja mellan julskinkan och julklapparna. Det är inte antingen-eller, utan både-och.
Tunehag underbygger heller inte sina påståenden med fakta. Gapminder www.gapminder.org anger att andelen som lever i extrem fattigdom i Ghana sjönk med 21 procent (från 51 till 30) mellan 1991 och 2006. Biståndet per capita och år var 30-60 dollar. I Niger låg biståndet på 19-43 dollar per capita 1994-2005. Där sjönk andelen extremt fattiga med 12 procent. Detta tyder på att bistånd har en betydelse.

Hélène Boëthius
Ordförande i ALEF, Adult Learning and Empowerment Fund