EFK har inte följt upp äktenskaps­beslutet från 2024 

På lördagen möts Evangeliska frikyrkan till ny kongress. Jag hör till dem som varit engagerad i många år i detta samfund. 1984 var jag pastor i pionjär­församlingen Brandbergens frikyrko­församling, i södra Stockholm. Som ny församling kopplades man automatiskt med Livets ord vid denna tidpunkt. Vi ville dock ha en relation med etablerade kristen­heten och efter noga över­väganden tog vi kontakt med det som då hette Örebro­missionen och vi fick komma med i denna gemenskap. Anledningen till vårt vägval var att ÖM stod för en bibel­trogen evangelikal bibelsyn, var öppna för det karismatiska och var inte alls så avstånds­tagande gentemot nya rörelser som Pingst­rörelsen var på åttiotalet. ÖM blev sedan Evangeliska Frikyrkan genom samgåendet med Helgelse­förbundet och Fribaptisterna 1996. Det har blivit ett mångårigt engagemang för min del. EFK har under många år visat på en imponerande andlig vitalitet och förnyelse, missions­innovation, församlings­plantering och bibeltro har haft en självklar plats inom samfundets verksamhet.

Vid kommande kongress kommer hbtq-frågan igen upp på agendan i form av två motioner som har väckts. Det är en upp­följning av besluten vid kongressen för två år sedan, då EFK med en mycket bred majoritet tog ställning för en klassisk äktenskaps­syn. Motionärerna menar dock att beslutet inte har följts upp ordentligt. Dels har det inte kommit något undervisnings­material som kan användas i försam­lingarna angående den klassiska äktenskaps­synen. Dels har det funnits otydlig­heter i kommen­tarer från styrelse och ledning om huruvida EFK ändå rymmer flera äktenskaps­syner. Att bjuda in hbtq-aktivisten Patrick Tiainen till Torp i fjol har en del inte tyckt varit förenligt med kongress­beslutet 2024.

Kritik mot motionerna har förts fram. En kritik som även finns med i styrelsens svar på motionen är att EFK är ett kongregational­istiskt samfund där det ytterst är de lokala försam­lingarna som fattar beslut om lära och inriktning. Trots att EFK på samfunds­nivå har en tydlig hållning för en traditionell äktenskaps­syn, kan man inte styra över den enskilda försam­lingens beslut och inriktning. En annan kritik är att motionerna ytterst syftar till att utesluta en församling, nämligen Immanuels­kyrkan i Örebro. Motionärerna betonar att EFK inte ska rymma flera äktenskaps­syner, då är det inte möjligt för enskilda försam­lingar att stå för en annan äktenskapssyn.

Det är riktigt att EFK är ett kongregational­istiskt samfund med stor frihet för de lokala försam­lingarna. Vi har dock i våra grund­dokument slagit fast en gemensam inriktning, bland annat handlar det om att vara evangelikal, baptistisk och karismatisk. Det skulle vara omöjligt att som församling vara med i EFK om man inte tror på tillämp­ningen av Andens gåvor till exempel. Det skulle också vara omöjligt att vara med i EFK om man börjar tillämpa dop av små barn. Vi har kommit överens om att vara baptistiska och karismatiskt öppna, det sätter vissa gränser för vår gemenskap. På liknande sätt anser motionärerna att det inte är förenligt med en evangelikal bibelsyn att viga sam­könade par. 

Motionärerna uppfattar också äktenskaps­frågan som en grund­läggande lärofråga, inte en perifer fråga som ger utrymme för olika tolkningar. För katoliken är äktenskaps­frågan ett av sakramenten. För protestanten är äktenskaps­frågan en del av Guds skapelse­ordning. Bibeln är genom­syrad av texter om äkten­skapet mellan man och kvinna, inte minst orden av Jesus. Den kristna kyrkan har i 2000 år värnat om äkten­skapet mellan man och kvinna, föränd­ringen har kommit senaste 20 åren utifrån politiska påtryckningar.

Det var social­demokraterna som på sin parti­kongress 2005 under oenighet tog beslut om att införa sam­könade äktenskap. Som största nominerings­grupp i Svenska kyrkans kyrko­möte kunde man även driva igenom denna förändring i Svenska kyrkan.

Enligt motionärerna så skapas bilden av att EFK rymmer flera äktenskaps­syner, om stora försam­lingar väljer spåret att viga samkönade par. Det kommer att skapa stor skada i vårt inter­nationella arbete där samarbets­partners i tredje världen inte accepterar en sådan hållning. Det hindrar också EFK:s tillväxt i Sverige då immigrant­kyrkor, som står för tillväxten i svensk kristenhet, skräms bort av en sådan otydlighet.

Vi motionärer vill inte utesluta några församlingar ur EFK. Motionerna bör i stället tolkas som en vädjan till försam­lingar som samarbetar med EFK att rätta sig efter det som vi gemensamt kommer överens om. I de fast­ställda reglerna för EFK-pastorer som vi har kommit överens om står det klart och tydligt att en EFK-pastor bara kan viga en man och en kvinna. Kan vi inte alla följa detta? Att obstruera mot gemen­samma överens­kommelser skapar splittring.