Min text om att Sverige har råd att hjälpa fler flyktingar har fått en hel del respons. Intressant nog använder Johannes Enarson (Världen idag 30/1), Tobias Ehrlin och Göran Åkesson (4/2) alla samma ord för Sveriges flyktingmottagande: massinvandring. Denna låg alltså förra året på 19 000 av världens 70 miljoner flyktingar. Det motsvarar två tiotusendelar. Om det är ”massinvandring”, vad ska vi då kalla flyktingmottagandet i Jordanien, Libanon och Uganda?

Enarson tycks missförstå siffrorna, han använder det faktum att enbart 16 procent av de 119 000 migranter som kom till Sverige förra året var asylsökande som argument för att många asylsökande inte får asyl. Men om de får asyl vet vi inte än! De migranter som inte sökte asyl förra året är framför allt arbetskraftsinvandrare och studenter.

Medan Enarson, Ehrlin och Åkesson är tydligt influerade av politisk retorik – både ”massinvandring” och ”globalism” är begrepp med ursprung i den sverigedemokratiska miljön – är deras bibeltolkningar motsägelsefulla. Ehrlin hänvisar till Rom 13:1 som argument för att överheten inte ska ge bidrag (något som inte står där) och applicerar det på invandrare, men inte på pensionärer.

Enarson menar att det blir ”kaos och orättvisa” om Jesu fantastiska undervisning i Bergspredikan läggs över på regering och rättsväsende, men själv vill han att 1 Tim 5:8 – en vers som varken handlar om invandring eller stater – ska omtolkas politiskt på precis det sätt han kritiserar. Även Åkesson använder 1 Tim 5:8 som anledning att inte leva efter 3 Mos 19:33–34 eller Matt 25:35.

Paulus poäng i 1 Tim 5 är att de änkor som är mest nödlidande ska prioriteras i hjälparbete. Flyktingar som befinner sig i utvecklingsländer har det ofta mycket värre till och med än svenska fattigpensionärer. Därför kan vi utifrån biblisk moral inte stödja tvångsutvisningar av dem tillbaka till misären och förföljelsen, utan vi bör välkomna och välsigna som Skriften så tydligt uppmanar oss till (Jes 21:14–15).