Rasmus Troedsson tyckte sig inte passa in som man – uppfattar inte Wolds budskap som hårt

När Världen idag kontaktar Rasmus Troedsson, känd hos många för sin roll som Bellan Roos i tv-serien ”Vår tid är nu”, för en intervju om den pågående debatten kring professor Agnes Wolds uttalanden om köns­dysfori och försiktighet kring köns­korrigerande vård för unga väljer han att utgå från sin egen livserfarenhet.

I debatten berörs hur vården ska förhålla sig till unga med upplevd köns­dysfori eller osäkerhet kring köns­identitet och hur snabbt medicinska insatser bör sättas in i sådana situationer. För Troedsson är frågan personlig i den meningen att han själv under lång tid levde med åter­kommande känslor av att inte passa in i bilden av hur en ”riktig man” skulle vara.

– Jag passade inte alls in i den traditionella mansrollen och försökte länge förstå vad det betydde. Det blev en ganska lång period där jag sökte efter svar på vad det var jag egentligen kände, säger han.

Han berättar att han i efterhand ser att han under den tiden hade kunnat göra andra val om det funnits mer direkta vägar.

– Om den typen av vård hade funnits när jag var ung är det inte omöjligt att jag hade sökt den. Men för mig hade det inte blivit rätt, säger Rasmus Troedsson och betonar att han delar med sig av sin berättelse utifrån omsorg om med­människor.

Med åren har hans egen självbild blivit mer stabil.

– Det har tagit tid att landa i att manlig­het inte är en fast mall, utan något som kan se olika ut. Det är inget som kom snabbt, utan något som vuxit fram.

Troedsson menar att hans egen erfaren­het gör att han ser med viss försiktig­het på frågor där unga människor kan hamna i beslut som är svåra att ångra. Samtidigt betonar han att människor med köns­dysfori självklart ska tas på allvar och få rätt hjälp.

– Men det är också viktigt att vården försöker förstå vad som ligger bakom, och inte behandlar alla som känner starkt obehag på samma sätt. Där behövs eftertanke.

Det är i det ljuset han också ser Agnes Wolds resonemang.

– Jag uppfattar inte hennes budskap som hårt. Snarare som ett sätt att säga att man behöver vara försiktig innan man fattar beslut som inte går att ta tillbaka, säger Rasmus Troedsson.

Han beskriver debatten som stundtals svår att följa med i.

– Det går fort i de här frågorna, och då blir det lätt att viktiga nyanser faller bort.

Troedsson riktar kritik mot hur journalistiken ibland hanterar frågan.

– Jag tycker att det finns en tendens att man inte alltid försöker få in så många perspektiv som möjligt i den här typen av frågor. Då uppstår en risk att vissa erfarenheter inte riktigt får plats i samtalet. För mig är det just där journalistiken borde vara som starkast.

Han reagerar också på diskussionen kring Wolds medverkan i Sveriges Radio.

– När en röst uppfattas som obekväm och det samtidigt förs diskussioner om huruvida den borde få vara kvar i public service, då väcker det frågor hos mig. Public service uppdrag borde vara att tåla olika perspektiv, inte att sortera bort dem.

Rasmus Troedsson lyfter även det som han uppfattar som oklart i hur vissa reaktioner har hanterats.

– Det som förbryllar mig är när den som är beställare av ett program där hon [Agnes Wold] medverkar samtidigt känner behov av att ta avstånd eller ursäkta det som sägs. Det gör mig osäker på var gränsen går – om det är en egen värdering [hos personen som tar avstånd] eller en anpassning till ett rådande klimat på Sveriges Radio.