Livet är mer än pengar

Många traktar efter pengar av skälet att de vill känna sig säkra och trygga. Men då säger Paulus: säg till dem att inte hålla på och jaga efter något så osäkert! Han känner till aktiemarknaden och vet huskrascherna och byggkriserna.
Givande handlar om kärlek. "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son." Givande har sin källa i kärleken, det har sitt mål i kärleken. Den är praktisk för den hjälper. Den säger inte bara: "Gud välsigne dig, broder, gå och ät dig mätt och klä dig varmt!" Utan kärleken säger: "Gud välsigne dig, här är kläder och här är mat!" Kärleken är praktisk - den hjälper sin nästa så att de klarar, sitt, ibland lite jobbiga och knaggliga, liv.
Därför blir det så perverterat om ekonomiska välsignelser handlar om att "jag ska bli rik", "jag ska bli välsignad", "jag ska ha en massa". Då glider man över i det andra diket som är denna världens tänkande. Man blir bara en kristen västerländsk, borgerlig materialist, eller helt enkelt en mammonstillbedjare. Och detta är det andra diket.

Det gäller att hitta en balans i allt detta. Att fördjupa det, och att inte tappa det Gud vill ge dig. Jag predikade i ett annat land en gång på temat "alla versar du inte har läst om ekonomiskt överflöd". Jag tog upp dessa versar om hur farligt det är med pengar, och vad Jesus säger om att lämna saker. Det kom väldigt mycket folk, men jag har aldrig varit med om en så tyst publik.
Det är ju också Guds ord. Vi tror inte bara på valda delar utan vi tror på allt Guds rådslut. Vi kanske har svängt ner i ena diket, i fattigdomstänkandet, och blivit bestulna på det Gud velat välsigna oss med. Men det botar vi inte genom att köra över i det andra "kung krösus-diket" med bibelversar som bekräftar det.
Det finns bibelord för båda sidorna och man måste förstå alltsammans tillsammans.

I 1 Tim 6:5 talar Paulus om dem som är misstänksamma, och strider och bråkar med varandra. De har blivit "fördärvade i sitt sinne" för att de har "vänt sig bort ifrån sanningen". Och så säger han att de "menar att gudsfruktan är en god affär".
Med andra ord: jag kan tjäna pengar på det här! Församlingen blir då en potentiell kundgrupp. "Oh, vad Herren har välsignat mig med kunder i dag!" Men det finns en stark varning i detta: att inte använda församlingen som sin speciella kundkrets utan låta den vara en plats för välsignelse.

I vers 6 fortsätter Paulus med att säga: "Ja, gudsfruktan i förening med ett förnöjt sinne är verkligen en stor vinning." Här är den verkliga vinsten! Det är helt legitimt - om det inte är rått och omoraliskt - att det finns ett vinstintresse i alla affärer. Men Paulus säger, att om det är vinst du är ute efter då finns det något bättre: ett förnöjt sinne!
Gudsfruktan i förening med förnöjsamhet - det är en stor vinning och det vi måste ha! Då kan du gå åstad i glädje och frid. Glädjen försvinner om du tänker på pengar hela tiden.

I det ena diket är man bekymrad och arg hela tiden för att det inte finns några pengar. I det andra diket är de som har massor av pengar och vill bevara och bevaka det hela tiden, och det är det enda som de tänker på. Båda tappar glädjen, men i Jesus får man glädjen tillbaka. Friden och förnöjsamheten är viktigare än allt annat.
Paulus säger: "Vi har inte fört någonting med oss in i världen och kan inte heller ta något med härifrån" (v 7). Det vill säga det du äger av hus, kläder, pengar och tillgångar.

Du kan äga hur mycket som helst. Abraham var jätterik och Isak var ännu rikare. Det är inte vad det handlar om. Gud sätter inte gränserna där. Undervisningen om ekonomiskt överflöd är till för att spränga gränser och våga tro in lite mer i livet än en liten tändsticksask. Men han avgränsar starkt emot den ekonomiska lustan och begärelsen. Därför säger han: var inte så bekymrad över det, för du kan inte ta något med dig när du dör.
"Har vi mat och kläder så ska vi vara nöjda", säger Paulus (v 8). Det betyder inte att du inte får äga något mer än mat och kläder, utan det är en inställning. För med överflöd kommer ofta en kräsenhet och en krävande irriterande inställning. Man får för sig det mest inbilska, man faller för "rikedomens bedrägliga lockelser"och tror att man är viktig för att man äger pengar.

Man är viktig för att man är frälst och är ett Guds barn. Det finns de som är fattiga, men rika på tro! Det är viktigare än att vara rik och sedan hålla på att jaga och kiva med varandra, för att sno och ta varandras pengar.
Det är inte värt att bli ovän med sin broder och syster för något så litet som pengar! "Men han håller på och tar överrocken ifrån mig" säger du. Ge honom då skjortan också, står det. Och om han tvingar dig att gå en mil, gå två med honom. "Ja, men han vill ju tvinga mig att gå en orättfärdig mil, utan att betala för det." "Gå då två med honom", säger Jesus.

Man kan bråka om mycket i en stor församling. Men du ska vara en som drar en gräns. Var inte den som bryter en vänskap på grund av pengar. Var som Abraham när Lot kommer och tänker "wow, här kan jag göra business, för min farbror Abraham har ju grejer", och så började Lot roffa åt sig.
Då visade Abraham sin inställning genom att säga: "Lot, du får välja först. Vad vill du ha: Jordandalen eller bergen?" Den som kan göra så är fri ifrån pengar. Lot tog i sin girighet Jordandalen, den gröna och blomstrande. Men när han tog den med sina giriga och smutsiga händer förvandlades dalen till någont annat, och i dag är den sannerligen inte blomstrande längre. Men det Abraham utvalde bevarades, det beskyddades.
Om du får backa i en speciell situation, om det inte blir så bra som du tänkt, så håll dig bara nära Jesus. Ha inte en martyrattityd.

Paulus fortsätter: "Men dem som vill bli rika" (v 9). Jag tror att det är okej att bli rik i formen av att vara välsignad. Men jag tror inte det är okej att bli rik i formen av att vara girig. Därför måste Gud rannsaka hjärtats motiv. Om syftet är att jag vill bli fri ifrån mammon, och ställa mig till Guds förfogande, om jag vill att mitt lilla företag ska bli större, att mina kontor och butiker ska växa, kan jag vara till större välsignelse i Guds rike. Då kan jag vara med och sända ut fler missionärer, hjälpa till och bygga upp Kristi kropp så att evangelium kan nå till världens gräns.
Har du en sådan inställning tror jag inte att det finns någon gräns för hur mycket Herren kan välsigna dig!

Men om ditt hjärta inte är rent är ditt halleluja bara en skenhelig yta. För i hjärtat har girigheten redan börjat slå rot. Den slår rot när man börjar förakta en enkel livsstil, eller börjar få förakt för dem som inte har det så bra som jag, som inte kan gå på samma små fina fester. Då skapar man en elitkultur som är materialistisk och inte har någonting med Guds rike att göra. Här säger Paulus i Romarbrevet, att vi ska umgås med de enkla och ta oss an de fattiga. Vi har inte någon elit, varken för predikanter eller miljonärer, vilka har en gräddfil genom livet.
Har Gud välsignat dig med ett antal miljoner - de kommer snabbt och de går snabbt - är du en potential för ett underbart offer in i Guds rike, och Gud kommer att välsigna dig. Och kom ihåg: när du sedan sänt dina pengar så äger du inte dem längre.

Jag hörde en berättelse om en affärsman som gav en gåva till en frikyrka, för 40-50 år sedan. Han hade bestämt att det skulle gå till en orgel, för han gillade orglar. Han hade gett hälften av vad en orgel kostar, kanske en halv miljon, till detta lilla kapell. Då var människorna i detta lilla kapell tvungna att försöka skrapa ihop den resterande delen av miljonen, för att denna man med ekonomisk makt ville ha en orgel och kunde styra det hela. När vi sänder vårt bröd över vattnet, så släpper vi det och Gud välsignar medlen.
"De som vill bli rika (det vill säga det är viktigt för dem) de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång" (v 9).
Detta är hur pengar kan verka negativt. Pengar kan i stället användas till att köpa biblar, sända ut missionärer, bygga kyrkor, bygga sjukhus, bygga centers, köpa satelliter så att vi kan predika evangelium, bygga läroinstitutioner, bibelskolor och universitet.

Paulus fortsätter: "Ty kärleken till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande. Men du gudsman, håll dig borta från sådant!" (v 10-11)
Han säger alltså: du kan bli en gudsman eller du kan bli en rik människa. Finns det inte gudsmän som är rika då? Absolut. Men här står det om att bli rik på fel sätt.
Du är kanske ung och måste ha det senaste huset, men du har egentligen inte råd med det så du måste ta lån. Det vill säga du vill leva på en standard som du egentligen inte har ekonomisk täckning för, därför att du har lockelser och begär efter det.
Det är något som driver dig som inte är Guds ande och det kommer i längden att skada dig. Hur märker jag det? Det första som händer är att man slutar prisa Gud och slutar att vara glad. Man börjar anta världsliga vanor och bete sig annorlunda.

Det finns en bok som jag kan rekommendera som heter The millionaire next door (finns ej utgiven på svenska). Det är en vetenskaplig undersökning från USA, som gjordes för cirka 15 år sedan, där jämfördes tusen miljonärer och tusen multimiljonärer med varandra. Det visade sig att miljonärerna ofta hade jättemycket pengar in, och jättemycket ut. Allt gick åt till att köpa jättedyra statusprylar; allt som såg fantastiskt imponerande ut i andras ögon.
Du får gärna ha en dyr klocka, det är inte där det sitter. Men om syftet är att du vill imponera eller visa att du nu tillhör en bättre klass, då är man, som dessa miljonärer, fattig på hög nivå. Multimiljonärena däremot åt i stället enkelt, och frun satt fortfarande hemma och klippte rabattkuponger. Pengarna hade inte påverkat deras livsstil på ett felaktigt sätt. De var mer förvaltare än flärdfulla människor. Det är en väldig skillnad.

Det betyder inte att du behöver gå omkring och dölja att du har någonting i fickan, eller att du måste vara väldigt enkel. Men det finns någonting som man snabbt inser: pengar gör dig inte lycklig - pengar kan bara göra andra människor lyckliga. Därför är syftet givandet - inte att du inte får hålla någonting själv och ha en bra standard i livet - men om det är det som livet går ut på då slutar lovsången, bönebruset och kärleken till Jesus. Då har det blivit kärlek till pengar, kärlek till ekonomiska möjligheter. I detta skapas en statusjakt, en girighet - därför att allt är för mig.
Då är jag som en ekorre, ovillig att ge. Det blir njutningslystnad och statusjakt, en form av högmod. Det blir konsumism, därför att jag känner mig lycklig genom att köpa grejer.
Det är vi som skapar reglerna om hur mycket ett hus får kosta, vart man får åka på semestern, var man får köpa kavajen etcetera. Det är en missunnsamhet, och om du låter Gud bryta det över dig, så kommer han att välsigna dig också. Du kanske säger "men jag är inte intresserad av de grejerna" , vilket är underbart för då är du redan löst ifrån hela saken.
Jag tror att det är jätteviktigt att hålla balansen här, för annars så går vi så småningom fel.

Balansen finns i samma kapitel. För efter att Paulus noggrant har gått igenom och säger "ni gudsmän håll er borta ifrån det här" (v 11) säger han i vers 17: "uppmana dem som är rika i den här världen..." Nu tror man ju att han är redo att slakta de rika, men det gör han inte. Han säger: "Uppmana dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga". Det är det som är problemet. Det står inte att man ska uppmana dem att inte vara rika.
Uppmana dem...att inte...sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom. Det här är intressant eftersom många traktar efter pengar av just det skälet att de vill känna sig säkra och trygga. Och har man väl fått pengar så känner man sig säker. Paulus säger då: säg till dem att inte hålla på och jaga efter något så osäkert! Vad menar han med det? Jo, han känner till aktiemarknaden, huskrascherna och byggkriserna.
Han vet att det går upp och ner i det här livet. Och om du förtröstar på det kommer du också att gå upp och ner och kan få magsår och hjärtattacker.

Bli gärna rik, för det står nästan så: till dem som är rika i den här världen...var inte högmodiga...och sätt inte ert hopp till något så osäkert som rikedomar...så fortsätter han: utan till Gud som rikligen ger oss allt att njuta därav" (17).
Gud har råd att ge dig, välsigna dig och hälla sin nåd över dig. Men han vill aldrig att du ska ha din förtröstan och bygga ditt liv på detta för det blir så osäkert. Så avslutar han: "Uppmana dem (i stället) att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara generösa och dela med sig och (på det sättet) samla åt sig en skatt som är en god grund för den kommande tidsåldern, så att de vinner det verkliga livet" (v 18-19).

Här har du balansen. Vi lever i ett samhälle som ibland föraktar rikedom, entreprenörskap och dem det går väl för. Det finns en slags socialism, eller jantelag, som säger att ingen får äga någonting, vara någonting, kunna någonting, eller åstadkomma någonting. Det måste vi bryta.
En rätt undervisning om ekonomiskt överflöd bryter detta och gör dig till en som vågar ta initiativ, och kunna tro in även för din egen ekonomi och kunna sträcka dig ut. Men när du gjort det måste det balanseras upp med att detta är inte det du lever för.
Även om alla dina grannar är miljonärer och inte du, så spelar det ingen roll för du är rik i din tro och har Jesus Kristus. Du och jag kan säga som Paulus: har jag mat och kläder så låter jag mig nöjas och tänker inte vara med i detta "ratrace", utan tackar Gud att han ger mig mer än vad jag behöver på ett överflödande sätt i Kristus Jesus. Jag vill vara fri på detta område så att jag framför allt kan tjäna Gud.

Jag tänker inte acceptera vad världen säger. Världen unnar dig och mig inte en krona, ingen församling eller organisation någonting. Världen letar alltid efter någonting att anklaga oss för på det ekonomiska området. Därför måste vi sköta det och vara skärpta där, men absolut inte skämmas.
Om världen kan ge tionde till öl, sprit och cigarretter, till djävulen själv, och mer än så till staten, så kan vi ge tionde och mer än så till den levande Guden som försörjer oss på ett överflödande sätt i Kristus Jesus.