Osakligt drev mot Agnes Wold efter Hotspot-intervju

Världen idags samtals­program Hotspot fick i veckan rejält genom­slag i riks­media.  Medie­stormen orsakades av att Dagens ETC snappade upp Agnes Wolds uttalande i Hotspot om att hon skulle göra allt hon kunde för att ”omvända” ett barnbarn om det plötsligt fick idén att vara ”född i fel kropp”, även om detta skulle leda till fängelse­straff. Det är positivt att andra medier berättar om innehåll i Världen idags program, men vissa reaktioner väcker också allvarliga frågor om åsikts­frihetens plats i det offentliga samtalet i Sverige.

Agnes Wolds reflektioner borde egentligen inte anses kontro­versiella. De flesta ansvars­fulla föräldrar eller andra när­stående torde spontant resonera likadant. Man skulle göra allt man kunde för att hjälpa loss en tonåring som fastnat i anorexia, köns­dysfori eller annan psykiatrisk problematik där hjärnan och kroppen hamnar i konflikt. Det märkliga är snarare det för­bryllande gensvaret. Personer av motsatt åsikt har kallat Wold för ”kärring”, ”dåre”, ”psykopat” med mera, och kommit undan med detta. Ansvarig utgivare för radio­programmet ”Fråga Agnes Wold” gick dessutom ut i media och för­klarade att hon härefter inte får uttala sig i frågor om köns­tillhörig­het. En sådan munkavle framstår som märklig, eftersom själva program­formatet ju bygger på att Wold ska svara på frågor i ämnen där hon har särskild kompetens eller engagemang.

En del av problemet ligger i det märkliga ordet ”omvändelse­försök”. Riksdagen beslutade nyligen att stärka straffet för psykiskt våld. Men medias rapportering tycks ofta förbigå själva lagtexten, och i stället ta fasta på hur RFSL uttolkar den. Detta är naturligtvis en orimligt svag journalistik. Den beslutade straff­skärpningen handlar om psykiskt våld i bred mening, definierat som att ”upprepat utsätta en annan person för kränkningar i form av beskyllning, ned­sättande uttalande, förödmjuk­ande beteende, otillbörligt hot, otillbörligt tvång eller otillbörlig övervakning". Kränkningen måste dessutom syfta till att ”allvarligt skada personens självkänsla”.

Att förbjuda sådant skulle nog de flesta rätts­kännande personer kunna instämma i. Men det är inte så trans­aktivisterna beskriver lag­ändringen. De menar i stället att lagen borde täcka alla försök att hjälpa en ung person att bli fri från sin köns­dysfori. Detta är dock inte lagens innebörd. Regeringens  proposition skriver tvärtom (sid 45) att det inte finns skäl att inkludera omvändelse­försök enligt RFSL:s tolkning.

Yttrandefriheten är en grundbult i ett öppet samhälle. Att i omsorg vilja hjälpa en ung person som fångats i trans­rörelsens sociala smitta är fortsatt lagligt, ja, snarast ett ansvar som vuxen­världen har gentemot de unga. Att personer inom trans­rörelsen ogillar detta är inte oväntat. Även de har rätt att yttra sin åsikt. Men i ett öppet samhälle bör de då också räkna med att kunna få sin verklighets­bild konfronterad. I andra frågor skulle det knappast anses acceptabelt att angripa en debattör med liknande ned­sättande tillmälen. Att det sker i trans­debatten säger något både om frågans natur och om dem som driver den. 

Sanningen kan aldrig i längden döljas av härskar­tekniker och skrämsel­taktik. Det var oanständigt att även före­trädare för public service nu föll in i drevet mot Agnes Wold när hon använde sin lagliga rätt att konfrontera trans­rörelsens argument. Sverige skulle behöva fler sådana personer som rakryggat vågar tala sanning om trans­problematiken. Det är nog den bästa hjälp som utsatta ungdomar kan få.