Hemmafrun Anka har rört om i grytan

En kvinna rör om i den svenska jämställdhetsdebatten. Hon heter Anna Anka och är en lyxhemmafru i Hollywood. Hon figurerar i tidningar, på radio och tv och jämställdhetsivrare som Gudrun Schyman, Nalin Pekgul och Désirée Pethrus Engström bland många andra skriver om henne. Robert Aschberg, som brukar vara kaxig, rodnar och fnissar när han intervjuar henne. Vad är det som händer, som får kvinnor att rasa och männen att bli förvirrade.
Det politiskt korrekta finns inte i Anna Ankas värld och hon lever på sitt eget sätt, långt ifrån det normala. Hon har personal som sköter om både hem, barn och välbefinnande.
Hon har åsikter som är annorlunda och i många fall extrema. Bland annat tycker hon att kvinnor ska ta hand om sina män, män ska inte byta blöjor, svenska män är patetiska med sin jämställdhet och att kvinnorna styr över dem.
Hur kan detta uppröra så mycket?
Finns det inte viktigare saker som kan trigga i gång ett sådant engagemang än en lyxhemmafrus liv?
Nej, rädslan för att hemmafrun ska återvända är så stor. Rädslan över att mannen ska styra kvinnans fria val, kvinnans rätt till sina egna pengar och sin egen kropp. Nu, när vi kommit så långt att vi har lärt oss att leva i en jämställdhet där allt delas på pricken rättvist, där barnen ska utbildas i att könet inte existerar eller i varje fall att det är utan betydelse och där kvotering är viktigare än talang, prestation och personliga önskemål.

Det pågår till och med i Sverige ett litet experiment där en man ska försöka amma. Det märkliga är kanske inte experimentet i sig, men att det står människor bredvid och tycker att det är en bra idé och bra för jämställdheten med ammande män.
Gudrun Schyman, som tycker att hemmafruar väljer fel, har sagt att jämställdheten går före barnen och vad betyder det? Att barn är barn och inte människor som snart ska bli vuxna, jämställda, självständiga, trygga och senare föräldrar till nya barn. Hur ska vi lära våra barn om etik, moral, respekt, relationer, familjeliv och allt annat viktigt om de inte ens får tillgång till sina föräldrar?
Reaktionen på lyxhemmafruns liv har minst sagt varit överdriven, men spännande och uppfriskande.

Som hemmafru har jag, under flera år, levt utan att våga använda ordet, utan har kallat mig hemmamamma. För att jag var feg, för att det har funnits en nedlåtande attityd från olika håll och för att det har varit politiskt inkorrekt. Flera kvinnor och män, även vissa med höga politiska befattningar i Sverige, har behandlat flera av oss inom Haro med nonchalans, arrogans och översittarattityd. Inom Haro gläds vi därför åt att det kommer en person som är mer politiskt inkorrekt än vi. I jämförelse med Anna Anka uppfattas vi plötsligt som ganska normala.

Anna Anka har fått komma till tals och det har öppnat upp även för den svenska lite mesigare och mer politiskt korrekta hemmafrun.
Jag tyckte att jag var rebellisk men nu är det kanske läge att höja ribban.

Madeleine Wallin
ordförande i Haro, för valfrihet, jämställdhet och föräldraskap