David Wilkerson varnade för falsk enhet i Kristi kropp

Det är med ett oroligt hjärta som jag följer utvecklingen av den ekumeniska rörelse som talar om "enhet i Kristi kropp", där olika samfund och i förlängningen religioner blandas ihop (synkretism). Det jag syftar på är det grunddokument som går under namnet Charta Oecumenica. Dokumentet går ut på att Europas olika samfund och kyrkor närmar sig varandra, och i realiteten syftar det på den romersk-katolska kyrkan. Det låter fint och vackert, men under ytan kan jag se att det döljer sig företeelser och underordnanden som hotar det enda, sanna evangeliet. Ett konkret exempel är erkännandet av den eukaristiska nattvarden (offergången) som den katolska kyrkan har. Dokumentet hänvisar också till förbindelser med judar och muslimer – därtill möten med andra icke-monoteistiska religioner.

Med artikeln "Finanskrisen profetiskt förutsagd av Wilkerson?" (Världen idag, 22/10) i åtanke, varför inte stanna upp och fundera lite på vad Wilkersons "Synen" (1973) kan tänkas säga om Charta Oecumenica: "En världsomspännande superkyrka bildas genom en union mellan liberala ekumeniska protestanter och den romerska katolska kyrkan. De gör även gemensam sak politiskt. På detta sätt blir denna kyrka en av de mäktigaste religiösa faktorerna i världen. Denna superkyrka blir andlig endast till namnet. Man använder fritt Jesu Kristi namn, men är i själva verket antikristlig och politisk i sin verksamhet. Denna mäktiga kyrkounion kommer att engagera sig djupt i socialt arbete, väldiga välgörenhetsprogram och filantropisk verksamhet. Dess ledare gör storordiga uttalanden om vikten av att fylla alla människans behov och man kallar folk till förnyat intresse för sociala problem, politisk intervention och vidgat inflytande i världsfinanserna. Rom kommer att insistera på vissa eftergifter från de protestantiska ekumeniska ledarna och får sin vilja igenom." Framtiden får utvisa om Wilkerson har rätt också denna gång.

Om nu olika samfund och kyrkor närmar sig den romersk-katolska kyrkan, betyder det alltså uttryckligen att samfunden och kyrkorna inte längre kan kalla sig för protestantiska. Ordet protestantism betyder just "kyrklig riktning som utgår från Luthers brytning med den romersk-katolska kyrkan". Den katolska biskopen Anders Arborelius lär ha sagt, att hans mål är att återkatolisera Sverige. Vad skulle Martin Luther ha sagt om allt detta, om han levt idag? Vid ett tillfälle svarade en frikyrkopastor i det katolska Polen helt desperat, då han fick höra om denna utveckling i Sverige: "Är ni inte riktigt kloka! Hur kan ni närma er denna kyrka, som vi har blivit frälsta ifrån?".
I min bibelläsning har jag stannat upp vid Galaterbrevet 1:6-10: "Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium (...)." Här syftar visserligen Paulus på judaismen, men orden grep ändå tag i mig och kanske har de något att säga oss i dag om denna kyrkliga rörelse jag just nu låtit beskriva?

Marcus Ahltun