Tack, Anders Gerdmar, för din kärlek till bibelordet och viljan att värna dess värderingar. År 2022 speglades pingströrelsen mer än på femton år i sekulär media. I fokus stod framför allt synen på hbtqia+, vilket bland annat innebar inspelningar av själavårdssamtal. Uppdrag granskning, Kalla fakta, Aftonbladet och DN kan nämnas bland de medier som agerade i frågan med en kritisk udd mot pingströrelsen. Flera av partiledarna gick ut i sociala medier med kritiska reaktioner.
Övertygelser prövas på ett annat sätt när de ska försvaras i alla rum, i bibelstudiet, i församlingen men också i mötet med ett sekulärt präglat samhälle. Min uppfattning är att vi bestod det provet trots hårda omdömen från såväl liberala som konservativa röster i kristenheten.
Det gemensamma Pingst är och har varit teologiskt stabilt. En positionsförändring är inte aktuell i äktenskapsfrågan. Den församling som skulle vilja förändra den synen får också förändra sin relation till Pingst. Sedan finns en mängd frågor där biblisk trohet och pastoral känslighet ska hanteras i relation till medlemskap och uppdrag i den lokala församlingen.
Detta är ju något som tillämpas i det lokala sammanhanget och är det lokala ledarskapets komplexa men angelägna ansvar. Vi är en friförsamlingsrörelse och så länge en företrädare för en lokal pingstförsamling har dess förtroende så är det inget som Pingst överprövar.
Att jag i ett internt ämnat brev, som var ett försök till att avsluta processen vi stod i under fjolåret, använde ordet ”ärkehycklare” beror på att jag inte anser att vi kan agera med stor radikalitet i vissa moralfrågor och låta annat bero. Det innebär inte att min syn på vad som är synd har förändrats.
Däremot så är jag orolig för att en lagisk utveckling ska ske, där människor försöker uppnå en nivå av helighet trots att vi alla är beroende av Guds nåd för vår frälsning och för våra liv. Det är Guds nåd som fostrar, det är i nådegåvor vi får fungera och det är endast genom nåd vi en dag kan stå inför Gud. Vi måste avstå alla impulser att förminska betydelsen av Kristi kors och vårt fullständiga beroende av honom.
Men hur är det då med bibelsynsfrågan? Jag uppfattar att Gerdmar använder frågan om hbtqia+ som ett redskap för att avgöra om man är bibeltroende nog eller inte. Detta tror jag är en nyckfull väg att gå som riskerar att stigmatisera vissa människor och grupper. För mig är det Anden som väcker kärleken och lojaliteten till det uppenbarade Ordet, med syftet att fördjupa tron på Kristus.
”De enda som kommer att hålla en biblisk linje i Pingst är de som håller fast vid en klassisk evangelisk syn på Bibeln, evangelikal om man så vill. ’Pentekostal bibelsyn’ är ett gungfly för ’Anden’ kan blåsa i köttets riktning, som jag visar i boken Det står skrivet: Bibeltro kontra bibelkritik.”
Citatet ovan är från ett Facebookinlägg av Anders Gerdmar sommaren 2022, när mycket av detta pågick. Det visar kanske på skillnaden mellan Gerdmars och min uppfattning. Pentekostal bibelsyn är för mig att låta Anden väcka kärlek till Ordet mer än till min egen tolkning och förståelse av det. Det ger en hög bibeltillit men också en ödmjukhet inför den egna insikten.
Alla dagar i veckan bär jag en pentekostal bibelsyn med stolthet.
Vid många tillfällen under 2022 hade jag önskat ett större lugn och en försiktighet hos de bibeltroende grupper som borde ha kunna arbeta tillsammans mer än att odla vad jag uppfattar som ängslighet i en komplex tid.
Den danska prästen och forskaren Mie Johanson har i en studie vid Fuller Theological Seminary visat att när människor kommer till tro i dag i Danmark, sker det ofta via processen vilka hon benämner som ”touched, taught and transformed” (ung: berörd, undervisad och förvandlad). Det innebär att man öppnar sig för tron när man blir berörd, sedan behövs undervisning och så sker transformationen.
Bibelundervisningen behövs men också beröringen, som kanske måste få komma först i en folksjäl som vandrat så länge och långt bort från Guds nåd så som den ges till oss i Kristus. Låt oss arbeta tillsammans för detta.