31 år med islam i Iran

Den iranska regimens ledare har firat 31-årsdagen av den islamska revolutionen. Hurraropen är begränsade från den egna befolkningen och omvärlden står inte i långa köer för att gratulera till islams seger i Iran. Vad har revolutionen egentligen åstadkommit?
Många trodde att ett lyckosamhälle skulle skapas, bara man lät islam genomsyra allt. I dag vet alla – inte minst iranierna själva – att det blev ett helvete. Så tvärtemot förväntningarna, har många tappat tilltron till islam och mullor hör till de mest avskydda och föraktade människorna i landet.
Samtidigt pågår ett sökande efter mening och tusentals iranier har blivit Jesu efterföljare efter Khomeinis maktövertagande 1979. Faktum är att fler iranier har blivit kristna de senaste 31 åren än under de föregående 1 000. En oväntad effekt av den islamska revolutionen, är alltså en stor pågående kristen väckelse.
Den islamska regimen har misslyckats med ekonomin, trots stora möjligheter genom olja och gas. Den stora och växande arbetslösheten har bland annat inneburit ökande droganvändning och prostitution.
Eftersom det inom islam finns "tillfälliga äktenskap", på ett par timmar om man så vill, fungerar mullor som hallickar och ger islamsk välsignelse till sex mellan en man och en kvinnlig prostituerad. Icke desto mindre drar sig inte samma mullor att döma kvinnor till att stenas till döds för äktenskapsbrott.

Iran har ett av de värsta drogproblemen i världen. Regimen medger att det finns cirka en miljon narkomaner, andra källor uppger 4-5 miljoner. Skulle liknande procenttal överföras till Sverige, skulle vi ha över en halv miljon narkomaner. Med droger kommer maffia, smuggling och även människohandel. Sedan revolutionen har 3 600 gränsvakter skjutits ihjäl av smugglare.
Över 40 miljoner iranier var inte födda när Iran blev en islamsk stat. Bland studenter finns en kampvilja för demokrati och frihet. Dessa krafter måste uppmuntras och stödjas.
Utifrån maximet "min fiendes fiende är min vän", har arabvärlden och Israel en sak gemensamt: de ser Iran som det stora hotet mot fred och stabilitet i Mellanöstern. I retoriken anklagar de arabiska diktaturerna Israel, men i praktiken är man mer bekymrad över Iran. Irans vänner
i området är i princip endast de två terrororganisationer man stöder: Hamas och Hizbollah.

På grund av sina kärnvapenambitioner har Iran blivit alltmer isolerat på den internationella scenen. Men Iran har satsat på att skaffa sig vänner i Afrika. Man har under det senaste året skickat delegationer med löften om olja, investeringar och vapen till Mauretanien, Sudan, Kenya, Sydafrika, Senegal, Gambia, Guinea, Nigeria, Uganda, Zimbabwe, Malawi och Kongo. I utbyte har man krävt stöd i FN, samt att dessa länder inte ska ha relationer eller utbyte med Israel.
Vidare har den islamska revolutionen åstadkommit ökad antisemitism, något som regimen är stolt över. Man hotar dessutom att utplåna staten Israel.
Men alla diktaturer faller – det är bara en tidsfråga. Den islamska regimen vilar på en lögn och upprätthålls genom förtryck. Men man är en koloss på lerfötter – likt de kommunistiska staterna en gång i tiden. Tyvärr är kolossen, även här likt forna kommunistregimer, ett hot mot världsfreden.

Mats Tunehag
ledarsidan@varldenidag.se