Med förskräckelse har vi kunnat följa de drakoniska åtgärder mot covid-19 som vidtagits i Kina under våren. Utegångsförbud har tillämpats i jättestäder som Shanghai och Peking och miljontals människor har suttit som fångar i sina egna hem, en del av dem i månader. Vissa har saknat mat, och bilder som kablats ut har visat våldsam behandling av människor som obstruerat eller vägrat bli inlåsta i de enorma karantänsläger som upprättats.

Sverige har, tack och lov, agerat mer återhållsamt i sin kamp mot covid-19. Samtidigt slog restriktioner hårt mot exempelvis skolelever, näringsidkare och, inte minst, kyrkor som tvingades till ibland orimliga begränsningar.

Våra makthavare har på detta sätt – med hjälp av en tillfällig pandemilag – vant sig vid att skära i människors grundläggande friheter för att skydda folkhälsan.  

Frågan är vad som nu väntar runt hörnet, om en ny pandemivåg bryter ut?

Arbetet med en ny och mer permanent pandemilag pågår. Regeringens utredning i frågan skulle delvis ha presenterats den 15 maj men har dröjt. I utredarens uppdrag ingår att analysera behovet av ”extraordinära skyddsåtgårder”, exempelvis ”tillfälliga utegångsförbud” vid pandemier och samhällsfarlig sjukdom.

Utredaren förväntas å ena sidan ”ta hänsyn till grundläggande fri- och rättigheter”, men uppmanas å andra sidan att ”lämna nödvändiga författningsförslag”. Det vill säga en grundlagsändring. I så fall skulle riksdagen behöva ta ett beslut redan före höstens val för att sedan, under nästa mandatperiod, kunna genomföra förändringen.

Parallellt pågår ett arbete för att stärka Världshälsoorganisationens (WHO) roll i bekämpning av pandemier. Kritiker varnar för en farlig förskjutning av makt till global nivå. Sådana farhågor avvisas emellertid från WHO som en övertolkning; de 194 medlemsländerna kommer alltid själva ha den yttersta rätten att ta beslut vad gäller nationellt smittskydd, menar man.

Ja, låt oss hoppas på det. Men att föra upp viktiga beslut på global nivå är en farlig utveckling, och här finns anledning till vaksamhet.

När fruktan tar över blir människan snabbt irrationell. Pandemin har satt i gång processer, både nationellt och globalt, som – om de inte hanteras med största återhållsamhet och hänsyn till grundläggande fri- och rättigheter – riskerar att orsaka stor skada.

En sak är säker: Oerhörda värden står på spel. Kampen mot pandemier får inte leda till en globalisering som äter upp vår nationella självständighet och som beskär våra grundläggande fri- och rättigheter på hemma­plan. Det gäller inte minst religionsfriheten.