Kan Tidösidan återta initiativet i Almedalen?

Sällan har det varit så angeläget för en regering att kickstarta en Almedals­vecka som i år. Regeringen Kristersson ligger till synes ohjälpligt efter den spretiga oppositions­kvartetten på vänstersidan. En delförklaring kan vara att regeringen kanske har lyckats lite för väl med att pressa tillbaka den svallvåg av kriminalitet och våld som fick den vald. Därmed tycks landet ha invaggats i känslan att samhälls­problemen inte var så allvarliga ändå, och då kanske det inte gör så mycket att släppa tillbaka Andersson och Johansson och Damberg igen.

Det måste vara frusterande bland regerings­sidans strateger att faktiskt kunna visa upp en hel del goda resultat, men ändå ha förtvivlat svårt att krympa gapet till den motståndar­sida som verkar ha som över­gripande valstrategi att undvika konfrontation och hoppas på att väljarna ska falla tillbaka till den trygga S-famnen. En historisk ljusglimt för regerings­sidan är dock att några månader före valet 2010 såg det nästan lika illa ut. Men den gången vände vinden på slutet och väljarna gav till slut regeringen Reinfeldt en ännu starkare position än föregående mandatperiod.

En stor anledning till att de rödgröna förlorade initiativet den gången var att ju närmare valet kom, desto tydligare gick det upp för väljarna vilket stort inflytande Vänster­partiet riskerade att få i en kommande regering. Social­demokraterna har lärt sig den läxan, och går i år till val på armlängds avstånd till V, kallt räknande med att Vänstern bluffar igen när de kräver regerings­medverkan, och allt nog löser sig som vanligt till slut.

Nooshi Dadgostar har dock varit en tuffare spelare än sina företrädare, och gjorde ju verklighet av hotet att fälla regeringen Löfven. Den här mandat­perioden har Vänstern blivit ännu mer radikal, inte minst i den fientlighet till den judiska staten som har borrat sig allt djupare in i partiets organisation. Den som överväger att rösta på Centern och övriga vänster­sidan i september bör vara klar över att en svår­överblickbar makt då kan läggas i Vänster­partiets händer.

Regeringssidan har i år tur med Almedals­schemat. Ebba Busch kunde tjuvstarta på måndagen med att lansera "Sverige­drömmen", och som inlednings­talare på scenen följs hon av Mohamsson och Åkesson. Givet regeringens prekära opinionsläge skulle dessa göra väl i att inte fastna i plånboks­frågor, utan pedagogiskt förklara skillnaderna mellan de båda regeringsalternativen, och vilka två huvud­scenarion väljarna står inför. Uppförs­backen är brant för Tidösidan sommaren 2026, men den är inte omöjlig.