Stor frid har de som älskar din undervisning, inget kan få dem på fall.
Psaltaren 119:165

Världen idag

I sin kritik mot att riksdagspolitiker Roland Utbult talat om Gud och bönesvar, utgår Csaba Perlenberg från att det sekulära perspektivet ska vara normerande och att religiös tro ska begränsas till den personliga sfären, skriver Stefan Gustavsson Foto: Mikael Good & Simon Rehnström/SvD/TT

Huvudlöst när Roland Utbult sågas i GT

Ledare · Publicerad 00:00, 6 maj 2020

Kolumnisten Csaba Perlenberg skrev i helgen en omdiskuterad text i Expresseneditionen GT, med rubriken ”Böner botar inte covid-19”. Bakgrunden till krönikan är intervjuer som olika tidningar gjort med KD-politikern Roland Utbult. I dem tackar han vårdpersonalen, men också Gud och människor som bett för honom, för sitt tillfrisknande.

Perlenberg ifrågasätter om det är förenligt med en riksdagspolitikers uppdrag att tala om Gud och bönesvar på det sätt som Utbult gör. Som ”lagstiftande medlem av riksdagen ska man föra sig på ett sätt som inger förtroende för den breda allmänheten”, skriver Perlenberg.

Han utgår från att gudstroende människor som är öppna med sin tro åtnjuter mindre förtroende hos den breda allmänheten än vad publika ateister gör. Han anger dock inget skäl för det antagandet.

Han slår också fast – med dogmatisk övertygelse – att ”gudstro och de böner som riktats åt hans håll har givetvis ingenting med Roland Utbults eller någon annans tillfrisknande att göra”. Han vet att religion och ”tro må mycket väl vara ett sätt att hantera olika slags utmaningar som drabbar oss människor i livet – men det har ingen som helst påverkan på vare sig tandvärk, nageltrång eller covid-19”.

Perlenbergs text aktualiserar två viktiga frågor.

Den första frågan gäller synen på samhället. Perlenberg utgår från att det sekulära perspektivet ska vara normerande och att religiös tro ska begränsas till den personliga sfären.

Men det är att missförstå vad det pluralistiska samhället innebär. Vi måste lära oss att möta varandra – med våra olikheter – på den offentliga arean, inklusive i riksdagsarbetet. Ateister, agnostiker, mystiker och gudstroende av olika slag har samma rätt att ge sitt bidrag till politiken och få göra det i full öppenhet kring hur man ser på livet och Gud.

Den andra frågan gäller synen på relationen mellan Gud och skapelsen. Här opererar Perlenberg med ett enkelt antingen-eller: Om vi tar naturvetenskap på allvar innebär det att Gud är ute ur bilden. Och tvärtom: Om vi tar Gud på allvar måste vi förkasta naturvetenskapen, menar han. Men det är ett falskt dilemma.

Historiskt var de flesta forskarna gudstroende under den moderna naturvetenskapens framväxt under 1400-, 1500- och 1600-talen. De såg ingen motsättning mellan att förstå naturens regelbundenhet och att be till den Gud som skapat den regelbundenheten. Och så har det fortsatt att vara bland kristna.

Vi ska självklart satsa så mycket vi kan på forskning, medicin och på förståelse av hur orsakssambanden ser ut i naturen. Men det står inte i kontrast till att tro på Gud som skapare av den natur vi undersöker eller till övertygelsen att Gud som upprätthållare av naturen också är Herre över den.

Detta är bakgrunden till att en stor andel kristna utbildar sig till just läkare och sjuksköterskor. Genom den vanliga medicinska kunskapen vill man tjäna människor, och man anser inte det stå i motsättning till tro på Gud och tro på bön.

För oss som är kristna finns här också en viktig lärdom. Vi måste vara noga med att inte falla i den motsatta förenklingens dike och tala om bön och bönesvar som något som gör om intet naturens regelbundenhet. Hur Gud länkar samman de regelbundna processerna i naturen med böner som vi ber och hur och när han tillför något till de processerna – det vi kallar mirakel – har vi inte insyn i på denna sida evigheten.

Men det finns utifrån kristen tro ingen anledning att spela ut de två dimensionerna – naturligt och övernaturligt – mot varandra. Vi ska ta båda sidorna på allvar.

Vi måste vara noga med att inte falla i den motsatta förenklingens dike och tala om bön och bönesvar som något som gör om intet naturens regelbundenhet.

Räcker det inte att bara vara en god människa?

Mot väggen Varför måste man tro på Gud – räcker det inte bara med att vara en god människa? /Sandra