Man kan fråga sig om det är rätt utifrån ett bibliskt perspektiv att förutsäga vem som ska vinna ett val, och om det är syftet med den profetiska tjänsten.
Men jag vill lyfta in ett annat perspektiv i den aktuella diskussionen om presidentvalet i USA. Jag sörjer över att vi så snabbt börjar analysera, kritisera och döma ut vad som talats ut profetiskt av olika människor, att vi kräver avbön av dem som vi menar haft fel och att vi så snabbt definierar vissa som falska profeter.
Ett sådant agerande tror jag endast ger näring till den splittring som redan finns i kristenheten. Framför allt adderar det inget värde till det som nu behövs mer än någonsin, nämligen maning till eftertanke och förbön för den situation som världen befinner sig i. Jag saknar en uppmaning till förbön för nationerna i allmänhet och för USA i synnerhet, jag saknar en förkrosselse inför vår egen brist på kraft att vara en röst som står upp för sanning och rättfärdighet i landet.
Här har vi alla ett ansvar att bära.
I ljuset av den information som finns tillgänglig är det heller inte helt uteslutet att det faktiskt förekommit valfusk, och jag tror att Gud kommer att svara på de bönerna som betts om att sanning och rättfärdighet skulle vara rådande i valet. Vissa menar att Gud avsatte Trump, men om det framöver skulle bevisas att det faktiskt förekommit ett utbrett valfusk, hur skulle vi då teologiskt förstå ett sådant påstående? Skulle Gud använda sig av valfusk för att avsätta någon? Knappast.
Jag tror att valet i USA handlar om oändligt mycket större saker än Joe Biden och Donald Trump. Jag tror det handlar om Nordamerikas gudagivna kallelse i den tid vi är på väg in i. Personligen har jag gång på gång de senaste fyra åren upplevt starka maningar att be för USA och också för Trump. Det har varit en process för mig, eftersom jag inte alls hade något förtroende för Trump eller intresse för amerikansk politik.
Men tilltalen från Herren har varit återkommande och jag har upplevt en stark gudsfruktan i processen. Jag har börjat förstå att det inte handlar om oss, om vi har förtroende för en person eller inte, utan att det handlar om att be för all överhet, enligt 1 Timoteusbrevet 2:1-6.
För mig är det självklart att Gud är intresserad av hur och av vem nationerna styrs. Jag tänker på Daniels tacksamhetsbön i Daniels boks andra kapitel. Han lyfte upp sin röst och proklamerade: ”Lovat är Guds namn från evighet till evighet, för vishet och makt tillhör honom. Han låter tider och stunder skifta, han avsätter kungar och tillsätter kungar, han ger de visa deras vishet och de förståndiga deras förstånd. Han uppenbarar det som är djupt och fördolt, han vet vad som finns i mörkret och ljuset bor hos honom” (v 20–22).
De så kallade profetiorna om Trump har ofta kommit ur hjärtan och sammanhang där kristna känner stor nöd för sitt land, från människor som tillbringat mycket tid i bön och fasta för att Gud ska förbarma sig över deras USA.
De personer som i uppriktig tro talat ut ord om att Trump är den som ska fortsätta leda landet har dessutom tagit stora risker. En del har satt både sin egen tjänst, plattform och kanske även inkomst på spel. Därför bör man vara ödmjuk innan man kastar sig över dessa människor.
Guds ord uppmanar oss att inte förakta profetiskt tal men att pröva allt. Att döma profeterna utifrån vad vi tycker oss uppfatta just för tillfället är mer tveksamt, den domen sköter Gud om.
Låt oss nu fortsätta att be för USA mer än någonsin tidigare, och låt oss ödmjukt söka Herren också för vårt eget lands bästa.