Den första leveransen coronavaccin ska snart komma till Sverige. Stefan Gustavsson skriver i en ledare (VID 8/12) att forskningen och arbetet som ligger bakom är som ”ett ljus i mörkret”. Tyvärr ger han en solskensbild av en process som i verkligheten har mycket mörkare sidor.
Jag håller med om att vaccin är något i grunden gott; det har räddat hundratals miljoner människor från svåra sjukdomar. Men som denna tidning har rapporterat framställs ett antal av de kommande vaccinen utan respekt för människovärdet; nämligen med hjälp av mänskliga celler som har ursprung i aborter.
Rent konkret rör det sig om vävnad tagen från njuren och näthinnan från två foster. Deras celler har odlats vidare i laboratorier och manipulerats för att kunna dela sig ett obegränsat antal gånger. I vaccinproduktionen används cellkulturerna, som kallas HEK293 och PER.C6, för att odla fram virus som används som ingrediens. Det blir ofrånkomligen små rester av fostrens dna i den färdiga sprutan.
Kan en sådan metod beskrivas som ett gott förvaltarskap av Guds gåvor, eller innebär den att vi gör Hälsa och Vetenskap till våra avgudar och inte nekar dem något offer de begär?
Den moraliska skuggan över vaccinindustrin är inte ny. Vaccinet mot röda hund odlas än i dag i cellkulturer från en svensk abort. Ett läsvärt dokument från Vatikanen slår fast rätten att hävda samvetsfrihet mot vaccin med sådan koppling, och uppmanar starkt till att ifrågasätta den ”dödskultur” som ligger bakom.
När riskerna i att avstå är mycket stora anser de att man dock kan vara tillåten att bryta mot sitt samvete och ta ett oetiskt vaccin.
För skälen till att inte vilja ta emot ett ”fostervaccin” är starka. Till att börja med innebär deltagande ett indirekt samarbete i framtagandet. Och om den ursprungliga aborten var fel, är även det fortsatta vidlivhållandet och utnyttjandet av vävnaden fel; så länge vaccinet produceras kommer fostret inte ha fått en slutlig begravning.
Sist men inte minst, om vi belönar denna verksamhet, var finns kraften till förändring?
Sverige har tecknat avtal om att köpa in fem olika vaccin, utvecklade av olika bolag. Av dessa använder sig Astra Zeneca och Janssen (J&J) av den ovan beskrivna metoden, medan Pfizer, Moderna och Curevac har satsat på RNA-vaccin, som framställs på annat sätt.
Tyvärr har alla utom Curevac använt fosterceller som testmaterial. Om det är något av de två förstnämnda som jag erbjuds så kommer jag helt säkert, med en saklig förklaring, tacka nej.
Vi vill alla stoppa pandemin; vi har alla skäl att vara oroliga för någon. Men är det allt annat överskuggande? Rättfärdigar det varje metod? Vi kan använda alla de verktyg som Gud och våra samveten tillåter. Men när människan gör sig till gud i sin Hälsas namn – har vi inte i förlängningen något värre att frukta än corona?