Många ord slungas ut om kristen tro, både inifrån kyrkorna och utifrån. Åtskilliga ord gör oss trötta och tomma. Men ibland spetsar vi öronen, den som talar är trovärdig.
Nyligen publicerades andaktsboken Ett varv djupare, skriven av Martin Fredh, präst i Dalvikskyrkan i Jönköping, en samarbetskyrka mellan Svenska kyrkan och EFS. Livet är på flera sätt cirkulärt, konstaterar han inledningsvis. Vi avverkar varv på varv, bland annat om vi följer kyrkoåret.
Men för alla gäller det att stanna upp och röra oss mot större djup – ett varv djupare.
Boken består av 52 kapitel, lämpliga att läsa kring årets söndagar. Det samlade innehållet bör däremot inte sträckläsas.
Det som slår en direkt är den starka bibelförankringen. Fredh hänvisar noggrant i fotnoter till Bibeln. Ofta utgår han från vardagsverkligheten. Författaren delar med sig, ibland självutlämnande.
Sympatisk är kopplingen till sportens värld, främst till fotbollen. I ett avsnitt beskriver han sina ungdomliga insatser i Nöbbele BK, och i ett annat gör han en pedagogisk övergång till kyrkornas placering i västlig-östlig riktning från namnet på det framgångsrika Växjölaget (”Gör som solen, gå upp i Öster” [Kampsång för Öster IF; red anm]).
Martin Fredh delar även med sig av kunskaper ur den rika kristna historien. Vi möter gestalter ur det inre livet, kyrkofäder och nutida vägledare från olika delar av den kristna familjen.
Men mest av allt är denna andaktsbok Jesuscentrerad. Jag hälsar det med tacksamhet. Författaren vill berätta: Jesus Kristus är sann Gud och sann människa. Han skriver: ”För den som tänker att Jesus endast är en vishetslärare blir det i längden outhärdligt att lyssna till honom.”
Ett säkrare sätt att möta Jesus är i sakramenten. Fredh talar i en rad sammanhang om nattvarden och vikten av att leva i sitt dop. Där gavs den helige Ande åt den döpte. Men vi behöver dessutom be Herren att fylla oss med Anden igen och igen.
Den kristna människan har ofta svårt att acceptera att vi tillhör Gud. Vi vill ju, förklarar Fredh, ”så gärna klara oss själva och inte vara beroende av någon”.
Tankarna kanske här går till att svenskarna är världens mest sekulariserade folk som slår vakt om individualismen och autonomin, vilket för övrigt beskrivs i Per Ewerts aktuella bok Landet som glömde Gud.
Någon bock i kanten behöver sättas. Det rör dock endast det formella. Ibland brister klarheten till följd av språkliga skönhetsfläckar och störande upprepningar.
Med en noggrannare korrekturläsning från författare och förlag hade sakerna lätt kunnat åtgärdas – med ett varv djupare (om uttrycket tillåts!). Helhetsintrycket är annars mycket gott. Detta är en värdefull andaktsbok, inte minst för unga människor.
Ett par självlysande formuleringar: ”Ja, den här världen är inte hela världen” och ”Men kraften finns där, om vi vill, om vi vågar”.