Valet handlar om frihet eller socialism

Socialismen är en ideologi som stänger in och förslavar människor. Tydligast ser vi de länder som i historien dragit konsekvenserna av denna ideologi längst. I länder som till exempel forna Östtyskland stängdes människor in och blev statens slavar. Men dessa effekter av socialismen framträder överallt där socialismen får genomslag i politiken, om än inte lika tydligt överallt.
Även i Sverige har socialismen i viss utsträckning gjort människor till statens slavar. Den höga skatten vi har i Sverige är ett konkret exempel på detta. Den innebär att svensken tvingas arbeta som statens slav i ungefär halva sitt liv. Andra halvan får han disponera fritt.

För mig är det lite av en gåta hur människor i västvärlden fortfarande kan sympatisera med denna ideologi, och i demokratiska val lägga sin röst på partier som till exempel Socialdemokraterna. I hela världen ser vi att den socialistiska ideologin har ett starkt fotfäste, även om den inte dominerar överallt. Hur kan det komma sig?
En viktig del av svaret är att socialism hänger ihop med flykt från ansvar. Viljan att fly från ansvar är en stark och primitiv drift i den mänskliga naturen. Människor vill slippa bära ansvaret för sina liv. Man föredrar att staten bär ansvaret för ens liv framför att bära det själv. Staten blir därmed varje medborgares överförmyndare. Ingen är ansvarig för sin försörjning, sin hälsa, sina barn, sina föräldrar eller sina handlingar. Staten är ansvarig för allt och för alla. Man väljer att slippa ansvar även om det samtidigt innebär att man ger upp sin frihet.

Varför vill man inte vara fri att själv styra sina liv? Kan det vara så att man är rädd för att man ändå inte vet vad man vill? Vad är meningen med livet? Är man rädd för den frågan? Friheten att få välja själv kanske skrämmer mer än lockar. Man är kanske hellre en slav under staten och slipper fundera på vad man vill göra av sitt liv.
"Du ska inte tro att du är något, eller kan bli något, eller kan göra någon skillnad i livet ändå". Jantelagen är en socialistisk jämlikhetsprincip. Ingen är annorlunda – alla är lika. Och om det är den rådande värderingen, så är det kanske bättre att bara leva för dagen och söka kortsiktiga njutningar och tillfredsställelse, än att fundera på vad man vill med sitt liv. Vad som än händer och vad man än gör så kommer ju alltid staten att ta hand om en.

Den enda frihet man vill ha är frihet från ansvar. Frågan är om detta är en värdering som ger oss ett hållbart, sunt och civiliserat samhälle på sikt. Jag tror inte det.
Därför röstar jag kristdemokratiskt för frihet och för personligt ansvar. Jag hoppas socialismen aldrig mer får makten i Sverige, men dessutom behöver dagens borgerlighet inse att det inte är sunt att ha världens högsta skatter. Det är inte sunt att varje medborgare arbetar halva sina liv i statens tjänst.
En fjärdedel kan vara rimligt, men resten måste var och en själv få förfoga över. En bra och tillräcklig åtgärd skulle vara att ta bort arbetsgivaravgiften. Fortfarande återstår för staten att lämna tillbaka till medborgarna friheten över sina liv.

Johan Kärnbo
Uppsala