Tankar kring moderskap

På trettondagsafton 1989 förändrades mitt liv fullständigt och har sedan dess aldrig igen blivit sig likt. Det var då jag blev mamma.
Mina första tankar efter förlossningen gick till alla de kvinnor som fött barn före mig. Jag imponerades av vad de hade gjort och jag gick igenom en hel rad kvinnor i min närhet och såg på dem med helt nya ögon. Nu var jag en av dem. En kvinna som fött barn, och det är för mig något av det största man kan göra i sitt liv. Bära ett barn, föda ett barn och bli mamma.
Från att ha varit en kvinna med en mängd mål så blev jag oplanerat gravid. Jag reste iväg ensam för att fokusera på den enorma förändring som skulle ske i mitt liv. Jag reste till Portugal och bodde på en vacker plats med dramatiska bergsformationer och vid ett hav som var alldeles vilt. Jag minns inte att jag badade ens. Men jag kom till ro med min situation och kände mitt barns närvaro mycket starkt. Tidigt visste jag att det var en pojke. Det fanns ingen tvekan. Vi var verkligen i symbios och det höll i sig även efter hans födsel. Kanske beror det på att jag var ensam med honom. Kanske beror det på att jag fokuserade mycket inåt.