Öppet brev till riksdagens kristna ledamöter: ”Jag hoppas du har modet!”

När människan avhumaniseras leder det alltid till brott mot mänsklig­heten. När slavar skeppades från Afrika sågs de som ”vildar”, inte civiliserade människor. De blev en handels­vara och behandlades som ägodelar, arbetsdjur utan rättig­heter. Under den nazistiska ras­biologin sågs judar som ”untermensch”, alltså inte helt utvecklade människor enligt Darwins modell. Den som dödade en jude dödade alltså inte en människa. Något många som arbetade på lägren kunde rätt­färdiga sig själva med.

I vår tid är det våra ofödda barn som är avhumaniserade. Precis som plantage­ägare och nazister tog till för­ljugenhet mot bättre vetande, så gör också vi. Precis som de handlade med avhumaniserade människor så gör också vi med embryon, stamceller och annat. Alla ”vet” att livet börjar vid befruktningen och att den nya människans alla förut­sättningar finns redan där, det är bara en fråga om tillväxt och utveckling. Att påstå något annat utgör enbart en intellektuell för­dumning på samma sätt som att påstå att en jude inte är en människa. 

Ett abortbeslut hänger alltid samman med ett graviditets­besked. För med det följer insikten att ett barn kommer födas om mindre än nio månader. Görs aborten tas just det barnet bort, görs den inte så föds en ny människa efter full­gången graviditet. Och det är definitivt inte en del av ”kvinnans kropp” som föds fram!

Sedan individen gavs rätt att själv besluta om abort har vi med statens sanktion och skatte­medel utplånat ett helt Stor-Stockholm plus deras möjliga avkomlingar. De fattas oss på mer än ett sätt i denna tid, men det är ju ytterligare en Elefant i rummet. Verklig­heten kommer att komma i kapp förr eller senare, det gör den alltid. Och framtidens dom över vår tids avhumanisering kommer bli lika tung som vår dom är över slav­handel och nazistisk förintelse­ideologi.

Det är inte plantage­ägarna eller läger­kommendanterna vi kommer ihåg. Det är Wilberforce, Bonhoeffer, Wallenberg med flera som vi minns. På samma sätt kommer de som i dag förakt­fullt kallas ”abort­motståndare” bli ihåg­komna i en framtid, medan de som stängde till både förnuft och samvete inte kommer bli det.

Som kristen tror jag på Gud som Skaparen. Han är varje människas skapare och livgivare. Det finns bibel­texter som tydligt visar att Gud ser människan som en individ, ett ”jag”, redan i livmodern. Att genom abort avsluta ett ofött barns liv är enligt Bibelns standard inte enbart ett överlagt mord, det är även en skymf mot skaparen som säger: ”Se, barn är en HERRENS gåva, livsfrukt en lön.” 

Jag tror också på Gud som Domaren. På grund av vår fria vilja och den handlings­frihet den medför så kommer vi alla få göra räken­skap inför honom som gett oss friheten. Ett faktum ingen av oss kommer undan.

Jag tror även på Gud som Frälsaren. Han både kan och vill förlåta varje synd, men det förut­sätter en ånger­full bekännelse av just synden. Det vi försvarar eller för­tränger kommer inte förlåtas och någon kollektiv förlåtelse i generell mening känner inte Bibeln till.

När Luther ställdes inför riksdagen i Worms så hade han både påve- och kejsarmakt emot sig. De begärde att han skulle ångra och återkalla alla sina skrifter. I sitt slutliga försvar sade han: ”Så länge jag inte kan övertygas genom Skriften och förnuftet är mitt samvete Guds Ords slav. Jag kan inte och vill inte återtaga någonting. Ty det är varken rätt eller riktigt att handla emot sitt samvete. Här står jag och kan inte annat. Gud hjälpe mig. Amen”.

Totalitära regimer nöjer sig inte med att kontrollera folket, de tar även makt över deras samveten. Något sådant är naturligt­vis inte värdigt en demokrati, likväl vägras människor samvets­frihet i vården i Sverige 2026. Partiernas inre härskar­tekniker med påföljande cancel­kultur är väl synliga för oss som står utanför. Må vara att det i normal­fallet är viktigt att stå enade i partiets linje, men när det gäller frågor av djupt moralisk art är det tvärtom skamligt att trampa ner med­människors samveten. 

Jag och många med mig anser det helt fel från alla tänkbara håll att göra abort till en grundlags­skyddad ”rättighet” och därmed ge den det företräde som våra grund­lagar medför. Det finns tillfällen i livet då vi ställs inför svåra beslut, beslut som kan få konsekvenser vi inte kan överblicka. Beslut som är obekväma för oss på det personliga planet, beslut som kanske kostar både på det ena och andra sättet. Men det finns inget som kan över­träffa känslan av att ”jag gjorde det som var rätt”. Jag hoppas du har modet att fatta sådana beslut!