Gott nytt år önskar ledarskribenterna

Ett varmare 2011Vi har nyligen firat Jesu födelse och påmints om att Gud blev människa bland annat för att dela våra lidanden. Föreningen Humanisterna skrev inför julen ett eget "julevangelium" för att upplysa om att det inte är just i december Jesus föddes, att dagens julfirande bland annat kommer från en reklamfilm och är ett hopplock överlag. Men oavsett när på året vi väljer att fira att frälsaren föddes så förtar det över huvud taget inte innebörden i det vi firar. Att Gud valde att komma nära oss, dela våra lidanden men också visa på hur en varmare, mjukare värld kan se ut. Strax innan det nya året börjar kan vi nu påminna oss om Jesu vandring på jorden, allt det goda han gjorde, och vi kan välja att följa i hans fotspår.
I ett allt kallare Sverige där människor som flytt undan förföljelse för sin tros skull lättvindigt skickas tillbaka, ett land där fler människor än i nästan något annat land känner sig ensamma, i ett land där en rasistisk ideologi fått grepp om delar av befolkningen, där människovärdet inte längre är okränkbart, i detta land behöver vi mannen som förkroppsligade kärlek, hopp och tro. Och vi behöver följa hans exempel. Hjärtat som sträckte sig ut till de sjuka, svaga, fattiga och förtryckta. Hjärtat som var fullt av nåd för syndaren. Ett hjärta fullt av kärlek.
Kanske kan 2011 få bli ett år då kärleken och omtanken om människor runt omkring oss kan få stå i fokus. Det blir min bön.
Gott nytt år.

Felicia Sværen

Låt barnens röst avgöraDen danske sagoförfattaren HC Anderssons kända berättelse "Kejsarens nya kläder" beskriver hur barn har en förmåga att uttrycka det självklara och det alla är medvetna om men som kollektivet gemensamt förtränger. När det lilla oskuldsfulla barnet i sagan utbrister "Kejsaren är naken!" bryts förtrollningen och alla kan helt plötsligt se det uppenbara som ingen vågat ta till sig: Nämen, monarken har ju inga kläder på sig!
Tänk om år 2011 kunde bli året då barnens önskningar blir vägledande för den svenska familjepolitiken. Tänk om statminister Fredrik Reinfeldt skulle ta till sig det faktum att den högsta önskan hos de flesta barn i skilsmässosituationer är att föräldrarna ska flytta ihop igen. Vilka politiska förslag skulle det leda till?
Och tänk om Dagens Nyheters ledarsida skulle driva kampanj för barns önskningar om att få växa upp i stabila parrelationer tillsammans med sin biologiska mamma och pappa? Vilka opinionskrav skulle det föra med sig?
Tänk om år 2011 skulle innebära att barnens perspektiv gick före vuxnas behov av självförverkligande, arbetsmarknadens behov av arbetskraft, statens behov av att styra, samt politikers behov av att surfa på populismens opinionsvindar?

Ruben Agnarsson

En egyptisk flyktingpolitik, tackI mellandagarna har flera flyktingar i min närhet fått avslag på sin ansökan om asyl i Sverige. Den sorg, förtvivlan och fruktan som den "julklappen" från Migrationsverket har orsakat, är ett bittert smolk i den glada julbägaren. De svenskar som engagerat sig i de enskilda fallen och hört mardrömsberättelserna om misshandel, våldtäkter och dödshot, känner samma sorg och oförståelse inför myndigheternas beslut.
Flyktingfrågan är svår, men i ett internationellt perspektiv har vi inget flyktingproblem. Under 2009 kom 24 000 asylsökande till Sverige. En dryg tredjedel av dem fick uppehållstillstånd. Det är inga hisnande siffror, och definitivt ingenting jämfört med de länder som härbärgerar miljontals flyktingar och statslösa.
Sverige har råd att vara en tillflykt för människor som hotas till liv och lem. Så här i juletid erinrar jag mig en viss flyktingfamilj som sökte sig undan våld och död i ett främmande land. De mottogs väl där, trots att de hade en annan kultur och en främmande religion. När situationen stabiliserats och faran var över, kunde de återvända hem.
Om Egypten kunde tillämpa en sådan flyktingpolitik år 0, är det inte för mycket begärt att välfärdslandet Sverige kan göra det år 2011.

Maria Andersson

Steg mot hopp och vision för 20112010 var ett utmanande år. Sverige upplevde den första självmordsbombaren, antijudiska stämningar i Malmö och kungen jagad som hett villebråd av kvällstidningarna. Det gick rykten om att euron kunde kollapsa; vi såg USA på knä under sin skuldbörda och ett Nordkorea som skramlade med kärnvapen. Svensk ekonomi gick däremot bra och det måste ha känts fint för Anders Borg att vara finansminister.
Men enbart god ekonomi i ett sekulariserat land i utkanten av en skakig värld räcker inte. Fredrik Reinfeldts jultal var ett praktexempel på politik som stöter bort främst unga från politiken med dess betoning enbart på frihet och materiell välfärd – former utan verkligt innehåll. Talet saknade det hopp som är nödvändigt för att samhället ska kännas äkta och kunna utvecklas långsiktigt.
Hopp märks tydligast när det växer fram underifrån, bland människor som väljer att bygga församlingar och miljöer som visar vad de tror på. Hopp under 2011 kommer att uttryckas tydligast vid varje kristen vigsel, hos familjer som väljer att prioritera positiva värderingar framför statussymboler, hos dem som visar generositet i en kultur som tenderar att vara jag-fixerad, och hos kyrkan i Sverige när den är stolt över att vara just – kyrka.

Kjell Axel Johanson

Värna pressfrihetenDe nordiska länderna toppar listan av pressfrihet, följt av andra västliga demokratier. Muslimska länder och länder med vänsterkänningar är sämst.
Yttrandefrihet – inklusive pressfrihet – tillhör demokratins grundstenar.
Men frihet är inte en gång för alla givet.
EU är världens mest lyckade fredsprojekt – dock utan Nobelpris – där pressfrihet råder, men alltmer ifrågasätts. År 2008 antog Slovakien en presslag som är oroväckande. Irland avskaffade inte hädelselagen utan utökade den år 2010.
Nyligen antog det ungerska parlamentet en lag som ska reglera media och straffa dem som inte har en "balanserad" eller "värdig" rapportering. Lagen kan träda i kraft den 1 januari 2011 – samma dag som Ungern blir ordförandeland för EU.
Tystnaden kring detta – även i svensk media – har varit öronbedövande. Hur ska EU kunna vara en fyrbåk i pressofrihetens globala mörker om man själva går åt fel håll? Endast 17 procent av världens befolkning lever i länder med pressfrihet.
Även Obama-regimen ger fel signaler när Hillary Clinton beordrade amerikanska företrädare runt om i världen att utöva påtryckningar på redaktörer som inte ger en "balanserad" bild av USA.
Värna pressfriheten!

Mats Tunehag

Bildt närvarande i IsraelInställningen till Israel blir allt kyligare i stora delar av Europa. Britterna har tystnat. Franske presidenten har andra problem. Polen är inte lika tydlig med sin Israelvänliga EU-röst. Finland tiger, Norge borde demokratiskämmas för sin antihållning och Sveriges Israelpolitik är feg och lågmäld. Carl Bildt kramar hellre terroristsympatisörer från "Ship to Gaza" än talar med den israeliska regeringen. En politiskt ljummen korrekthet riskerar att kväva Israels demokrati.
Dystert, men kanske inte enbart dystert. Israelerna själva verkar självkritiskt medvetna om opinionsläget i världen. Tvåstatslösningen är en politisk realitet även för Israel. De orimliga och religiöst fanatiska bosättarna motarbetas. Insikten om att andra "bosättningar", som de runt Jerusalem, handlar om moderna stadsdelar i ett urbaniserat samhälle växer. Land och stadskvarter, kan bytas mot fred. USA och president Obama börjar fatta att Israels grannar måste acceptera att Israel finns. Det kan växa fram en ny fredsprocess. Sverige kan bidra med en närvarande utrikesminister i samtal på plats i Jerusalem. Go for it Bildt! Siewert Öholm