Att skapa ett världsparlament, en demokrati utan gränser där nationalstat och nationella särintressen slopas till förmån för global överhöghet. För en sådan vision hölls på fredagen en manifestation utanför riksdagshuset. Och det var inte galenpannor som möttes. I den arrangerande föreningen, ”Demokrati utan gränser”, finns välmeriterat folk som exempelvis Olle Wästberg, känd liberal, publicist och diplomat. Och målet för aktivisternas globala vision är vällovliga: att bekämpa klimathot, terrorism, kärnvapenhot och att hitta lösningar på migrationsutmaningen.
Men målen helgar inte medlen och budskapet som presenteras är närmast revolutionärt. Enskilda nationer och gränser ska bakbindas inom en rad områden. Ett rådgivande parlament – UNPA – ska skapas inom FN. Det ersätts efter hand med ett världsparlament med uppgift att ”fatta bindande beslut inom vissa överenskomna områden”.
Därmed skrotas nuvarande världsordning, och idén med fria suveräna nationer i samarbete ersätts med ett globalt styre.
Organisationen bakom fredagens manifestation talar på sin hemsida varmt om Agenda 2030 – FN:s högt uppställda mål om bland annat utrotad fattigdom i världen före år 2030. För att uppnå dessa mål menar rörelsen att FN:s mekanismer av i dag är otillräckliga. Det är här man behöver det globala styret, världsparlamentet, som ska tvinga igenom nödvändiga förändringar och där enskilda länder kan tvingas på knä.
Ett världsparlament kommer att behöva en världsregering. Och att styra en hel värld – bestående av otaliga kulturer, religioner, traditioner och språk – i en och samma riktning kommer att kräva starka repressiva medel. Diktatur.
Ideal som frihet, demokrati och mänskliga rättigheter, vår civilisations förnämsta ideal, skulle snart vara vara ett minne blott.
Visst finns det utmaningar av global natur där världens länder behöver söka gemensamma lösningar. Men aldrig med tvingande beslut från ett världsparlament!
En värld utan gränser är en farlig illusion. Och vi som lever med en kristen världsbild – den föreställning som på många sätt präglat vår västerländska samhällsmodell – vet att Skaparen själv har sina ordningar för mänskligt liv. De tar sin utgångspunkt i syndafallet och det faktum att människan är en ofullkomlig varelse, oförmögen att förverkliga paradiset på jorden. Skriften säger bland annat att Gud har ”utstakat gränser för att människorna ska bo inom dem”. Syftet med nationella gränser är just att begränsa människans onda tendenser, att förhindra yttre ondska (läs: kriminalitet, droger, vapen och terrorism) att ta sig in i landet och att förhindra vår egen ondska att ta sig ut och skada vår omvärld.
Fria nationer med gränser ger ett skydd och någonstans att fly när ondskan tar över i ett land, när diktatorer som Hitler kommer till makten.
Men vart flyr man undan en världsregering som går i samma riktning?
Jag tror inte att någon av oss skulle vilja uppleva detta. Inte ens de idealistiska, men farligt naiva, människor som manifesterade utanför riksdagen i fredags.