RFSU har legat ganska lågt under det att #metoo-kampanjen har rullats upp under den gångna hösten. Aningen märkligt kan man tycka, med tanke på temat. När sexuella trakasserier och övergrepp uppdagas borde väl RFSU rimligen vara på tårna. Men icke.
Kanske beror tystnaden på att de inser att tajmingen är dålig. Det är liksom inte läge att uppmuntra folk att testa sig fram och att tänja på lite fler gränser när en efter annan hängs ut just på grund av att de har testat sig fram och tänjt på lite väl många gränser. Deras standardbudskap landar inte riktigt lika bra i en sådan kontext.
Men vid några tillfällen har RFSU ändå tagit ton och kommenterat #metoo. Budskapen har möjligen varit något mer återhållsamma än annars. I vissa fall har de till och med betonat hur viktigt det är att sätta gränser för sexualiteten. Hoppla, tänkte någon.
I ett pressmeddelande (20/10), precis efter att #metoo-kampanjen hade rullats igång, lät det till exempel så här från generalsekreteraren Maria Andersson:”Vi har alla ett ansvar – som förälder, lärare, arbetskollega, tränare eller vän – att reagera när något sker.” RFSU:s förbundsordförande Hans Linde menade i en debattartikel i Aftonbladet (10/11) att det var viktigt att ”... ge unga makt över sina egna kroppar och sexualitet.” Artikeln landade i att vi måste börja redan i skolan, så att övergreppen kan stoppas innan de ens har skett. ”Här är det främjande och förebyggande arbetet avgörande och sexualundervisningen i skolan vårt bästa verktyg”, menade Hans Linde.
Det låter ju toppen. Alla har ett ansvar att reagera när övergrepp sker, unga måste ges rätt till sin egen kropp och det förebyggande arbetet måste börja redan i skolan. Näst intill genialt av RFSU. Om det inte vore för att det så fullständigt krockade med vad de predikar i andra sammanhang. För vad har RFSU att säga om barn och sexualitet egentligen?
Den senaste veckan har vi uppmärksammat RFSU:s material ”Barns sexualitet”. RFSU:s syfte med materialet är att vägleda vuxna och att ”öka tryggheten och kompetensen”, som man formulerar det. Med hjälp av olika färgkodningar vill man indikera vilka beteenden hos barn som är alltifrån ”förväntade” till ”inte acceptabla”.
Att 0–5-åringar ”tittar och tar på andra barns könsorgan” är i RFSU:s värld ett förväntat beteende, som ”... kan vara utmärkta tillfällen att ge barnet positiv feedback och kunskaper som leder vidare till en positiv och hälsosam sexualitet.” Likaså att 6–9-åringar ”vill leka lekar för att se och röra andras könsorgan”. Och om en 0–5-åring ”drar ner byxor/tar av kläderna på kamrater mot deras vilja” ska barnet inte omedelbart stoppas. Så mycket för rätten till sin egen kropp alltså.
Om en vuxen skulle bete sig på det här sättet skulle det vara brottsligt. Och man kan inte begära att ett barn själv ska stå upp emot ett annat barn som tar på deras könsorgan. Det är vuxenvärldens ansvar att stå upp för det barn som blir utsatt. Orden från RFSU:s generalsekreterare om att ”vi alla har ett ansvar att reagera” – inklusive föräldrar och lärare – ekar därför tomt. RFSU vill ju tvärtomge positiv feedback till barn som tar på andra barns könsorgan och ser det som ett led i att utveckla en hälsosam sexualitet. RFSU:s material uppmuntrar vuxna att inte ingripa direkt om ett barn drar ner byxorna på ett annat barn eller tar av sina kompisar kläderna – även om det sker mot deras vilja.
Det är aningen svårt att förstå hur RFSU ska kunna förebygga sexuella trakasserier och övergrepp bland vuxna när de uppmuntrar samma beteenden bland barn. Den psykolog som Världen idag talade med i fredags, som är centrumchef på Barnafrid och jobbar med barn som utsatts för övergrepp, menade dessutom att det kan leda till psykisk ohälsa om barn vid upprepade tillfällen utsätts för den här sortens kränkningar från andra barn. Speciellt om miljön inte skyddar barnet. Att uppmuntra vuxna till passivitet är därför allvarligt.
Det är sant att vi alla har ett ansvar att reagera på sexuella trakasserier och övergrepp. Det är sant att vi behöver lära barn att de har rätten till sin egen kropp. Det är sant att vi behöver arbeta förebyggande redan i skolåldern. Men det är också sant att RFSU saknar all trovärdighet i frågan. Deras budskap lär snarare uppmuntra än förebygga fler övergrepp. De har därför all anledning att ligga lågt. Många föräldrar är nog fortfarande ovetande om vad RFSU de facto predikar.