Årets Pridevecka har illustrerat hur arrangemanget krockar alltmer med det övriga samhällets intressen. På två områden, transfrågan och apkoppsviruset, går Pride helt på tvärs mot vårdens behov och slutsatser.

Pride har förstås rätt att ställa sig utanför samhället, men det borde då rimligen få konsekvenser för hur politiker och myndigheter ställer sig till fenomenet. 

Två viktiga beslut togs i förra veckan i England kring transfrågan. I det ena fallet fick en advokat rätt i arbetsdomstolen efter att ha blivit prickad av sin arbetsgivare när hon kritiserade transrörelsens ideologiska påverkan.

Det andra handlade om att brittiska staten stänger Tavistock-kliniken, som genomfört könsbyten på mängder av brittiska ungdomar. David Bell, tidigare psykiatriker på kliniken, menar att fokus nu måste riktas på varför så många unga med psykiska problem identifierar sig som trans.

Transvågen håller på att vända, och domstolsbeslutet innebär även att rörelsen inte har rätt att undertrycka befogad kritik.

Här i Sverige har Karolinska Institutet och Socialstyrelsen också dragit i bromsen, och SVT:s Aktuellt belyste i veckan hur snett transvården har slagit. Trots detta kräver – inte föreslår – RFSL nu att transvården tvärtom ska öka takten. Det är en helt verklighetsfrämmande inställning när övriga samhället insett farorna och backar bandet.

Apkoppor, i sin tur, är en sjukdom som nästan uteslutande drabbar män som har sex med män. P1:s ”Godmorgon världen” hade inför Prideveckan ett reportage där personer i gruppen utan omsvep medgav att de agerar på en ”köttmarknad”, där de har många fler sexuella kontakter än andra.

Experter har sakligt förklarat att smittspridningen hejdas bäst genom att ha färre sexpartners. Trots detta har arrangörerna helt avvisat varje krav på smittskyddsåtgärder under Prideveckan. 

Detta kan ställas i relation till coronarestriktionerna, som hela samhället har behövt anpassa sig till under två år, och där kraven har varit extra stora för riskgrupper. I det här fallet finns en tydligt avgränsad riskgrupp, som frankt menar att de inte har något smittskyddsansvar.

Det är anmärkningsvärt, för att uttrycka sig försiktigt. 

Priderörelsen visar på dessa två punkter att de blundar för de folkhälsobehov som resten av samhället ser. Men därtill kräver de också att alla andra ställer sig bakom rörelsens krav. I längden är detta en omöjlig hållning i ett öppet samhälle.

Priderörelsen och RFSL har den här veckan visat att de inte är ansvarstagande partners i ett fungerande samhällsbygge, och det offentliga Sverige bör agera utifrån den insikten.