Bönefrukosten i Washington är en institution som samlar republikaner, demokrater och kristna ledare – nationella och internationella sådana – till samtal och bön för USA. I år var det bönefrukost nr 68 och presidenten var som vanligt inbjuden.
Mötet inleddes med ett fint tal av Arthur Brooks, professor i sociologi. Han talade om tillståndet i USA: ”Krisen handlar om föraktet – den polarisering som river sönder vårt samhälle.” Han citerade filosofen Arthur Schopenhauer som definierar förakt som ”den oanfrätta övertygelsen om den andres värdelöshet”. Brooks satte det i kontrast till Jesu ord i Bergspredikan: ”Älska era fiender”. Han utmanade åhörarna att ”avvisa föraktet” och i stället förbinda sig att debattera politik utan att förakta motparten.
Efter Brooks var det president Trumps tur. Han inledde med att han inte var säker på att han höll med Brooks. Sedan fortsatte han att uttrycka just förakt för sina politiska motståndare: de är ”oärliga och korrupta människor”.
För oss som på distans betraktar amerikansk politik framstår kristnas – både katolikers och evangelikalas – stöd för Trump som lätt obegripligt. Talet vid bönefrukosten var ju inte ett undantag, utan ett karakteristiskt framträdande av presidenten. Varför får Trump stöd från kristna?
Amerikansk politik är i grunden ett två-partisystem. Även om det rent faktiskt finns fler partier så är valutgången given. Det blir antingen demokratisk eller republikansk seger och du måste välja sida.
Många familjer har en stark tradition av att tillhöra ett av partierna, som det tidigare i Sverige inte var ovanligt att en familj var socialdemokratisk. Det handlar inte om vem som just nu står i ledningen, utan det avgörs av en mer grundläggande identifiering med partiet.
De senaste decennierna har demokraterna dessutom utvecklats i radikal riktning. Nyligen intervjuades Bernie Sanders, ledande presidentkandidat, och fick frågan: ”Finns det något sådant som en pro-life demokrat? Han svarade:
Här har demokraterna förändrats. De talade tidigare om att ”abort ska vara lagligt, säkert och sällsynt” men i dag talar de om att tillgången till abort ska vara ”obegränsad, på begäran och moraliskt sanktionerad”.
Detta stöter bort många kristna väljare som är pro-life. Det är alltså snarare demokraternas radikala politik i ett antal frågor som skrämt bort kristna, mer än att de oreserverat attraherats av Trump. Detta sagt utan att förneka att det bland kristna också finns grupper av hängivna och okritiska beundrare av presidenten. Men det är en beundran som ofta bygger just på Trumps krigsförklaring mot demokraternas extrema idéer.
I talet vid bönefrukosten underströk Trump det mänskliga livets helgd och vad han gjort för att värna livet. De nya domarna han tillsätter kommer få stor betydelse och det är viktigt för många väljare.
Trump talade också om religionsfrihet för alla och betonade hur USA:s storhet inte går att förstå utan den inspiration som kommer från kristen tro och som präglat landets historia, en betoning som också går hem hos kristna. Inte minst när många demokrater samtidigt driver identitetspolitik och marginalisering av den kristna tron.
Det är alltså i ljuset av det politiska alternativet som Trumps framgång bäst ska förstås.