Överge inte visheten och den kommer att bevara dig. Älska den och den skall beskydda dig.
Ordspråksboken 4:6

Världen idag

Omöjligt att kompromissa med historiska fakta

Israelkommentar · Publicerad 09:29, 4 mar 2019

Europeiska politiker står ofta längst fram i ledet när det gäller kritik av Israel. Mycket av kritiken är dessutom grundad på särskilt subjektiva grunder och motiveras ofta av en anti-israelisk attityd.

Men allt detta hindrar inte samma politiker från att engagera sig för det palestinska självstyret med både omoraliska, och faktiskt olagliga, metoder.

EU:s finansiering av olagliga arabiska bosättningar i C-områdena i Judéen och Samarien har pågått under lång tid – och bosättningarna har dessutom bedömts olagliga av Israels Högsta domstol. Men med ett fullständigt förakt för den israeliska demokratin och det juridiska systemet, fortsätter EU att fästa sina tolv guldstjärnor på nya olagliga strukturer i dessa områden.

Men det nya fenomenet, uppsättande av skyltar med arabiska namn och hänvisning till ett ”palestinskt kulturarv”, är faktiskt ett ännu starkare uttryck för EU:s förakt för Israel och judarna. Här går man till angrepp på historiska fakta; sanningen om den över tretusen år långa judiska närvaron i landet. Man går faktiskt till attack mot hela den judiska identiteten som formades under denna tid.

Det finns olika uppfattningar i Israel om landområdena, men de flesta israeliska politiker, inklusive Benjamin Netanyahu, har uttryckt en vilja till kompromiss när det gäller att ge bort land. Däremot har – och kan – ingen kompromissa med judarnas historiska närvaro i landet.

Man kan med all rätt säga att araberna eller muslimerna också har en historia i landet. De regerade mer eller mindre oavbrutet där under trettonhundra år fram till 1917. Många av de arabiska namnen har faktiskt bevarat de ursprungliga bibliska namnen, och det finns ingen orsak att bekämpa tillämpningen av arabiska namn som sådana.

Men då måste det för det första stå klart att detta inte är ”palestinsk historia”. Den historien finns inte, om man menar ett historiskt palestinskt folk och en palestinsk nationell enhet. För det andra är det Israel som kontrollerar område C och därför bestämmer namnen – på samma sätt som PA gör i A och B-områdena.

Det största problemet med saken är emellertid de politiska övertonerna. När PA fullständigt negligerar historiska kulturarv i de områden som är under deras egen kontroll (A och B) och bara intresserar sig för dylika platser i C-områdena, bevisar det att målet är politiskt. EU:s stöd till detta kan inte förstås som annat än stöd till PA:s krav på dessa landområden.

Förväntar sig EU:s politiker att de med ett sådant förakt för Israels juridiska system och för judarnas historia, samt med ett sådant ensidigt stöd till en av parterna i konflikten, ska kunna spela en konstruktiv roll i eventuella fredsförhandlingar? I så fall saknar de självinsikt.

Kärnan i en andlig reformation

Ledare I Gamla testamentet finns ett intressant dubbelverk från tiden efter Israels babyloniska fångenskap. Det är böckerna Esra och Nehemja, som skildrar...