Den 1 juli var den dag Israels regering bestämt för en eventuell implementering av israelisk civil lag i den del av Jordandalen som nu ligger i område C, enligt Osloavtalen. Denna handling har vitt och brett i Sveriges och världens medier beskyllts för ”annektering”, ”ockupation”, ”aggression”, ”apartheid”, etcetera.
Naturligtvis är dessa beskyllningar som vanligt nonsens.
I San Remo 1920 togs legalt bindande beslut om den framtida judiska staten Israels gränser, likväl som framtida arabiska staters gränser. Mycket viktigt att förstå är att dessa fortfarande är legalt bindande. Många gånger hörs argumentet att San Remo inte längre gäller för ”det var så länge sedan”. Ytterligare ett nonsensargument.
Låt mig exemplifiera med Sverige:
När blev Sverige till? Lite beroende på hur man ser det kanske det var strax innan 1000-talet, under kung Erik Segersäll, eller år 1336, när Magnus Eriksson ersatte landskapslagarna med en lag för hela riket. Eller är det så att dagens Sverige blev till efter upplösningen av den svensk-norska unionen år 1905?
Hur man än ser det skapades Sverige innan 1920, vilket inte på något sätt gör landets gränser illegala. Så argumentet att det var ”för länge sedan” är ett icke-argument och kastas i papperskorgen.
”Israel ockuperar Palestina” är ett annat argument som ideligen vokaliseras. Men, hör och häpna, trots att Rosenbad anser annorlunda finns det än så länge inte ett land som heter Palestina. Detta beror mest på människorna som kallar sig palestinier, eftersom de ideligen tackar nej till erbjudanden om självständighet.
Ockupanten var snarare Jordanien, som 1948–67 illegalt ockuperade Samarien och Judeen, vilka alltså ligger i Israel. Ockupationsargumentet i papperskorgen.
Under Osloavtalen på 1990-talet förhandlades ett förslag fram om en palestinsk autonomi, som eventuellt skulle komma att bli en framtida självständig stat. Detta naturligtvis under förutsättningar att PLO, som representant för palestinierna, avsade sig terrorism, erkände den judiska staten Israel och erkände Israels rätt till trygga och säkra gränser, likväl som att leva i fred med sina grannar.
Israel har aldrig gett bort Samarien och Judeen till palestinierna, utan har snarare tillåtit olika grad av autonomi i områdena A, B och C – vilket bland annat innefattar det nu så omtalade Jordandalen. Detta trots att palestinierna direkt bröt Osloavtalen med en våg av terrorism.
Dessutom har PLO aldrig officiellt avsagt sig intentionerna att förinta Israel och ersätta det med ett muslimskt land. Israel har därför all rätt i världen att implementera israelisk civil lag i Jordandalen. Osloavtalen – mer än halvvägs ner i papperskorgen.
Ytterligare ett ofta repeterat argument är att ”Israel ska annektera Jordandalen”. Enligt Black’s Law Dictionary betyder ordet ”annektering” att ett land inkorporerar nyförvärvat territorium i den nationella domänen, som en integrerad del därav. Men Jordandalen är en del av Israel och därmed inte nyförvärvat.
Ett land kan inte annektera sig självt, oavsett vad EU, FN, eller Vatikanen säger. I papperskorgen.
Palestinierna är den enda nation i världen som erbjudits självständighet ett flertal gånger med internationellt stöd, men alltid nekat – och samtliga gånger utan några som helst negativa konsekvenser för deras egen del. Tvärtom. För var gång de nekat har de i stället erbjudits ännu mer nästa gång.
I en konflikt handlar det om att förhandla fram resultat, men palestinierna terroriserar fram resultat, och eftersom västvärlden har belönat detta har de hittills inte haft någon anledning att ändra strategi. Det är dags att ge dem en.
Sluta ersätta historiska fakta med fabricerade ”fakta”. Sluta belöna terror med pengar och mediesupport.
Diskrimineringen av Israel – i papperskorgen.