Gästledare
Vad vill Svenska kyrkan egentligen med äktenskap och relationer?
Kyrkomötet, Svenska kyrkans riksdag, har sammanträtt i veckan. Kyrkomötets beslutsrätt är naturligtvis betydligt mer begränsad än riksdagens. Kyrkomötet och Svenska kyrkan i övrigt lyder under Lag om Svenska kyrkan (1998:1591). Det innebär Svenska kyrkan är inte en frikyrka i vanlig bemärkelse, även om relationen mellan kyrkan och stat förändrades genom denna lag. Det är fortfarande riksdagen som bestämmer Svenska kyrkans inriktning, vilket gör den till ett slags mellanting mellan frikyrka och statskyrka.
Samtidigt har partipolitikerna en slags dubbel rösträtt ifråga om kyrkans styrning genom att flera politiska partier också ställer upp i kyrkomötet. Detta knyter kyrkan ännu hårdare till det politiska systemet än när kyrkan formellt sett var en regelrätt statskyrka. Kyrkomötets beslutsrätt är även begränsad genom en läronämnd som har en form av veto, och genom biskoparnas andliga ledarskap i respektive stift. Svenska kyrkan har en episkopal struktur och det är biskoparna som är ytterst ansvariga för antagning av prästkandidater och viger dem.
Under den gångna veckan har dessa begränsande faktorer utmanats genom en motion till kyrkomötet från Socialdemokraterna och deras stödtrupper, om att i praktiken försöka tvinga bibeltroende präster att ändra teologisk uppfattning om äktenskapet och acceptera homoäktenskap. I praktiken innebar förslaget även en försvagning av den episkopala strukturen.
Läronämnden gjorde tummen ner till den sagda motionen. Nämnden hävdade att eftersom äktenskap inte är ett sakrament utan en samhällelig ordning kan kyrkan rymma olika uppfattningar i äktenskapsfrågan. Därför kan inte den här typen av motion godtas. I enlighet med läronämndens yttrande avslogs motionen. Här fungerade således systemet.
Men det är naturligtvis märkligt hur läronämnden kan tala om sakrament utan att tala om vad äktenskapet enligt Guds Ord syftar till. Äktenskapet mellan en man och en kvinna syftar ju till fullbordandet av Guds befallning till människan om att uppfylla skapelsen. Äktenskapet mellan en man och en kvinna är också en bild på Jesu relation till församlingen, enligt Efesierbrevet.
En stilla undran inför detta skeende är vad som kommer att ske i kyrkomötet när förslag om polyamori (läs: polygami) läggs fram under kommande år. I kyrkomötet 2024 lade representanter för Vänstern i Svenska kyrkan fram ett förslag som syftade till att Svenska kyrkan ska legitimera sexuella relationer mellan fler än två personer. Motionen avslogs, men ett uppdrag gavs till kyrkostyrelsen att göra en ”kunskapssammanställning”. Den publicerades nu i höst som en rapport om "HBTQIA+ och polyamori”.
Kyrkomötet har uppenbarligen hamnat i ett läge där det blivit ett slags lekstuga för övervintrade idéer från 1968.
Syftet sägs vara att ge kyrkan en gemensam grund för fortsatta samtal, som ska leda fram till ett ”vägval” 2028. Tillvägagångssättet liknar andra sexualetiska frågor där förändringar i kyrkan har introducerats. Det blir intressant att se hur såväl Socialdemokraterna som läronämnden, liksom andra bidragsmottagande kyrkor, kommer att hantera denna nya ”kunskap”. Kommer man att tillämpa samma strategi som ifråga om homoäktenskap, och även i detta fall försöka tvinga präster att acceptera polyamori och polygami i strid med deras personliga övertygelse?
Ska polyamori lanseras som ett sätt att inkludera fler i kyrkan? Vilka kan det vara? Polygami är inte tillåtet i Sverige. Är tanken att Svenska kyrkan med hjälp av semantiska krumbukter ”ska gå före” en bredare samhällsförändring?
I vilket fall som helst verkar utvecklingen gå i riktning mot att de kyrkopolitiska vänstergrupperna förvandlar Svenska kyrkan till en experimentverkstad för en oprövad sexualetik. Kyrkomötet har uppenbarligen hamnat i ett läge där det blivit ett slags lekstuga för övervintrade idéer från 1968.