Så blev politikerna lurade i abort­frågan – och nu vågar ingen backa

Finns det något finare en människa kan höra än ljudet av ett nyfött barns första skrik? Många föräldrar vittnar om hur de upplevt en nästintill helig stund när de för första gången fått se sitt barn och fascinerats över hur en sådan fantastisk liten skapelse kunnat växa fram i moderlivet.

Samtidigt som blivande föräldrar går och väntar på den dagen, och tittar på Lennart Nilsson-bilder för att se hur barnet utvecklas i magen, finns det experter som tycker att det ska vara fritt fram att abortera foster ända fram till födseln.

”Det är det jag kommit fram till; det är nog det enda rätta faktiskt”, svarade överläkaren och gynekologi­professorn Helena Kopp Kallner när hon intervjuades i P1 nyligen.

När hon fick frågan om huruvida det inte finns ett moraliskt dilemma i att kunna abortera foster i vecka 22 – samma vecka som barn kan räddas – verkade hon oförstående.

”Berätta för mig – varför är det ett dilemma?” sa hon till program­ledaren.

Och på samma sätt tycker hon uppen­barligen inte att det är något problem att abortera ett foster i vecka 40.

I dag, onsdag, ska Sveriges riksdags­ledamöter fatta det andra beslutet i frågan om att skriva in abort i grund­lagen. Alla partier ställer sig bakom förslaget, så om inget mirakulöst inträffar kommer abort snart att ses som något mer grund­läggande än rätt till sjukvård.

Men hur kunde alla politiker bli så enögda i den här frågan att de inte ens verkar höja på ögonbrynet när förslaget ska röstas igenom?

För det första har abort­förespråkarna och ”experterna” använt sig av en listig språk­förvanskning som för tankarna till George Orwells 1984.

”Fosterfördrivning” har blivit till ”abort”; att ”avliva foster” ersätts av orden ”avbryta graviditeten”; och fostrets kropps­delar beskrivs som ”rester” eller ”graviditets­vävnad”.

För det andra har medierna använt samma typ av ord, och framställt abort­motståndarna som de onda och abort­förespråkarna som de goda.

För det tredje har medierna bedrivit en häxjakt på alla politiker som yttrat minsta lilla skepsis till den liberala abort­lagstiftningen. Och för det fjärde har experter och medier fått det att låta som om abort är något gott som gynnar samhället och kvinnan.

Men nu när Helena Kopp Kallner yppade sina innersta tankar kanske både vanliga svenskar och politiker reagerar: ”Vänta nu, i vecka 40 är det ju inte bara ett ’avbrytande av graviditeten’ eller ’en del av kvinnans kropp’. Då är det ju en liten bebis med fingrar, tår, ögon och öron …”

Den tanken borde rimligen leda till insikten att det är samma sak med foster i vecka 22 eller 18. Och då kanske man börjar inse att det finns skäl att ifrågasätta abort­experterna på fler områden.

Vilka konsekvenser dagens ödesdigra abortbeslut kommer att få är oklart, men en sak är säker: Politikerna har blivit lurade till att tro att abort är något gott, och den som är av en annan åsikt vågar inte öppna munnen.