Det kanske redan känns länge sedan, när vi sitter här i sommar- och semestertider, men det är det faktiskt inte. Hamas attackerade Israel, Islamiska Jihad och andra terrorgrupper likaså, och kriget i mitten av maj var ett faktum. Bomber föll över hela Israel, israelerna tillbringade stora delar av sin tid i skyddsrum – om man hade några – och efter några veckor förhandlades det fram en vapenvila.
Men vad hände sedan?
Om jag fokuserar på USA:s roll och nuvarande politik kan jag konstatera att man lätt hamnar snett. Ingen vill se palestinierna i Gaza lida. Tyvärr gör de det i dag, eftersom de lyder under en islamistisk regim som förnekar dem de mest basala rättigheter. Så hur hjälper man dem utan att samtidigt hjälpa Hamas, eller ge Hamas legitimitet, eller så att Hamas inte kan dra nytta av det?
Det är inte lätt, i alla fall inte om man vill använda sig av UNRWA.
President Joe Biden var snabb med att understryka att Gaza måste ”återuppbyggas”. Han sade det till och med innan kriget var slut. Det skulle göras ”på ett sätt som inte tillåter Hamas att återuppbygga sin militära arsenal”. Utrikesminister Antony Blinken sade detsamma under sin tvådagarsresa i Mellanöstern i slutet av maj och nu senast när han träffade Israels utrikesminister Yair Lapid i Rom i söndags.
USA väljer alltså, liksom Sverige, att arbeta via UNRWA. I april, före det senaste kriget, beslöt Biden att återinföra det stöd till UNRWA som Trump avvecklade. Det handlar inte precis om småpengar, utan om 150 miljoner dollar (UNRWA:s totalbudget 2021 är 1,5 miljarder dollar). Efter kriget sade Blinken att ytterligare 33 miljoner dollar ska skickas till ”UNRWA:s akuta humanitära appell”, återigen utan att Hamas ska kunna dra nytta av det.
Problemet är att detta inte går ihop. De som ska få hjälp av UNRWA har kidnappat organisationen från dem som ger hjälpen.
Den absoluta majoriteten av de anställda, 28 000 personer, är palestinier. UNRWA i Gaza kontrolleras helt av Hamas, som använder UNRWA:s lokaler och faciliteter för att lagra vapen och avfyra raketer. Alla lokalanställda i Gaza tillhör Hamas, ingen får arbeta där utan Hamas tillstånd.
Man kan alltså inte hjälpa palestinier i Gaza utan att gå genom Hamas, om man väljer att arbeta genom UNRWA. Ändå är det alltså just det USA nu gör.
De internationella anställda som kommer in blir indoktrinerade av de lokalanställda, och om de inte ”köper” dessa dogmer blir de avskedade eller förklarade persona non grata. Vi har ett färskt exempel i UNRWA-chefen, som sade att Israels bombningar av Gaza verkade vara ”precisa”, varefter han petades från sitt uppdrag.
Nu är ju detta inget nytt. UNRWA:s arbete har länge kantats av korruption, och man arbetar för sitt eget existensberättigande på ett mycket märkligt sätt. Det finns en negativ symbios mellan UNRWA och de människor de ska hjälpa. UNRWA är beroende av att flyktingarna förblir flyktingar, varför ska man annars finnas till? Och antalet flyktingar växer eftersom det palestinska flyktingskapet ärvs, i motsats till hur alla andra flyktingar i världen bedöms.
Det blir i grunden ett arbete emot en fredlig politisk lösning. Detta blir extremt tydligt när man vet hur skolböcker producerade av UNRWA innehåller grova antisemitiska och antiisraeliska fördomar. Man hjälper nästa generation palestinier att radikaliseras.
Hamas berikar också sig själv genom UNRWA. ”Skatter”, utpressning, ren stöld – allt detta gör att Hamas lägger beslag på både pengar och material som ska gå till behövande. Utan UNRWA:s cement och byggmaterial skulle inte Hamas kunna bygga alla sina tunnlar. Israel beräknar att man förstörde närmare tio mil av tunnlar under det senaste kriget, och det finns bara ett sätt som Hamas kan ha fått denna cement på.
Men hur gör man då, om man vill hjälpa palestinier i Gaza utan att riskera att Hamas är med och drar nytta av stödet? Det finns två alternativ.
Ett är att bygga upp något annat, ett slags internationellt konsortium som går förbi Hamas och försöker ge direkt stöd. Det är naturligtvis mycket svårt, för Hamas skulle göra allt för att sabotera och inte tveka att låta sitt eget folk lida. All hjälp till civila från världssamfundet innebär förstås också att resurser som Hamas skulle ha använt till detta, i stället går till militära ändamål.
Ett annat alternativ är att Egypten ges ansvar för att hantera humanitär hjälp i Gaza. Det är inte säkert att de vill det, och även här finns risker för korruption, men denna korruption drabbar åtminstone inte Israel på samma sätt som dagens hjälparbete via UNRWA gör.