Sveriges kabinettsekreterare Robert Rydberg var nyligen i Israel. Han påstår i en insändare i Israel Hayom att ”Sverige är en vän av Israel”. Men stämmer det verkligen?
Högre företrädare för Sverige än Rydberg tar inte Israel emot, sedan Sverige bränt alla broar. Det började när Olof Palme förde in terroristledaren Yassir Arafat i finrummet i Tunis den 12 november 1974. Utrikesminister Carl Bildt var definitivt ingen Israelvän när han jämförde israelisk polis med nazister. Och Margot Wallströms famösa uttalande om att israeliska poliser stoppar terrordåd med ”utomrättsliga avrättningar” minns vi också.
Vad gör då regeringen för att reparera förtroendet? Man utser Likud-fientlige Erik Ullenhag till svensk ambassadör i Israel. Är det svensk diplomati på topp?
Rydberg målar upp en bild av att länderna ”delar demokratiska värden”. Varför stöder då Sverige den icke-demokratiska palestinska administrationen med enorma belopp, trots att den inte hållit val på 16 år. Sverige bidrar till hatpropaganda i skolorna och höga löner till dömda terrorister.
Som lök på laxen ger vi 75 miljoner till organisationer som vill utradera Israel.
Rydberg letar förtvivlat efter något positivt som Sverige har gjort för Israel. År 1947, röstade vi faktiskt för FN-förslaget att bilda både Israel och en arabisk stat. Israel accepterade, medan araberna fortsatte att vägra acceptera en judisk stat på det historiska Israels mark.
Svenska regeringens utsände berömmer Sverige för att inte stödja bojkott, sanktioner och desinvesteringar av Israel. Andra länder har däremot motarbetat och 31 amerikanska stater har förbjudit antisemitisk diskriminering. Köpenhamns kommun bedömer det som olagligt.
År 2016 röstade Sverige aktivt för en resolution i Unesco, där judarnas flertusenåriga historia i Jerusalem raderas. Sverige förnekade alltså judarnas religiösa rätt till Västra muren, som de själva har byggt! Men Rydberg påstår att Sverige är en Israelvän.
Enligt UN Watch har Sverige under Löfvenregeringen aldrig röstat med eller för Israel i generalförsamlingen. Aldrig. Däremot fördömde Sverige Israel i 92 resolutioner och avstod från att rösta i 24. Är det ”ömsesidig respekt”, som Ann Lindes utsände så vackert kallar det?
Även nästa påstådda Israelvänlighet är ihålig och ett brott mot Säkerhetsrådets resolution 242, från 1967. Denna ger Israel rätt att behålla mark som Jordanien, Egypten och Syrien förlorade då de anföll Israel. Men i generalförsamlingens resolution år 2018 röstade Sverige för ett ”orubbligt stöd för tvåstatslösningen baserat på gränserna innan 1967”.
Trots att Sverige helt tillmötesgår PLO:s krav vill regeringen framstå som Israelvänlig.
Sex länder röstade emot och tolv lade ner sin röst. Sverige röstade med Israelfienderna igen.
Rydberg nämner mot slutet den verkliga orsaken till sin insändare: han vill att Israel ska förnedra sig till att komma till Malmö den 13 oktober. Då ska internationella forumet för minnet av Förintelsen försöka tvätta bort Sveriges rykte som fientlig mot judar och israeler. Utan höga israeliska deltagare blir det pinsamt.
Sverige skämmer dock hellre ut sig än att stödja världens enda judiska stat. Snacka går ju alltid – eller hur?