Sverige behöver dem som brukar jorden och vårdar skogen

Sverige står inför ett vägval. Menar vi allvar med att stärka de gröna näringarna eller så låter vi goda ambitioner bli hinder för dem som producerar vår mat, brukar vår skog och bygger vår beredskap. I den kristna förvaltarskaps­tanken finns både ansvar och tillit. Redan i Bibelns skapelseberättelse får människan uppdraget att bruka och vårda jorden. Det är ett uppdrag som förenar omsorgen om skapelsen med ansvaret att använda dess gåvor. Vi ska bruka skapelsen varsamt, men också lämna över ett samhälle med livskraftiga gårdar, välskötta skogar och en trygg försörjning till nästa generation. Att bruka är inte motsatsen till att bevara. Ansvarsfullt brukande är en förut­sättning för att landsbygden ska leva.

Ändå möter lantbrukare orimliga hinder från myndigheter. En mjölkbonde i Bankeryd som vill investera och producera mer mjölk måste i praktiken få godkännande av närmare 200 grannar för att kunna gödsla sin mark. Det kan räcka med ett nej för att verksamheten ska begränsas. Konsekvenserna blir osäkerhet, kostnader och mindre svensk mat samtidigt som nästan hälften av maten vi äter är importerad. Det är inte vägen till en starkare livsmedelsberedskap.

Samma mönster finns i skogen. Familjen Hyttsten i jämtländska Konäs driver både mjölk­produktion och skogsbruk. En planerad avverkning skulle bidra till att finansiera ett generations­skifte på gården. Men efter att spår av tretåig hackspett hittats förbjöds avverkning på knappt 40 hektar. Familjen måste nu driva ytterligare en rättsprocess för att få frågan om ersättning prövad. Ska en enskild familj ensam bära kostnaden när staten vill skydda naturvärden som anses vara ett allmänt intresse?

Skogen är en förnybar resurs som ger arbets­tillfällen, klimatnytta, bygg­material, energi och export­inkomster. Den måste få brukas aktivt och långsiktigt för att ta tillvara skogens alla nyttor.

Kristdemokraterna vill stärka ägande­rätten och brukande­rätten. Vi vill säkerställa att den som ändå tvingas avstå från att bruka sin mark får rättvis ersättning. Naturvården ska i större utsträckning bygga på frivillighet och samarbete med markägaren. Vi vill förbättra villkoren för generations­skiften, modernisera skattereglerna och utveckla skogskontot så att fler unga kan ta över och investera. När statlig skogsmark säljs ska lokala skogsbrukare och unga som vill bygga upp ett eget brukande ges möjligheter.

Miljöbalken tillkom på 1990-talet, i en annan omvärld. Den måste göras om i grunden så att den väger in livsmedels­produktion, skogsbruk, beredskap och äganderätt samtidigt som natur och miljö värnas klokt. Politikens uppgift är inte att detaljstyra varje bonde och skogsägare. Den är att sätta tydliga ramar och visa tillit till människor som tar ansvar för sin mark, sitt samhälle och kommande generationer.

Svensk jord och skog är inte problem som ska administreras. De är tillgångar som ska förvaltas, brukas och lämnas vidare. Att ge nästa generation god jord att odla och växande skogar att vårda är förvaltarskap i praktiken.