Nu kan jag inte vara tyst längre. Under den senaste tiden har det hänt otroligt mycket i vår omvärld, inte minst i den kristna världen. Förkunnare tycks inte längre kunna läsa, eller kanske inte ens vill läsa, hela Bibeln som Guds ord. Man gör det ena avsteget efter det andra.

Det är i mitt tycke fruktansvärda avsteg, som kommer att leda hela församlingar fel och som dessutom leder enskilda människor ut i ett fördärv. Mitt hjärta gråter när jag möter alla de människor som sörjer över den galna utveckling som nu sker i allt snabbare tempo.

Jag vaknade under natten med ett bibelord som blev väldigt allvarligt för mig. Det är ordet i Lukasevangeliet 17:1–4:

”Jesus sade till sina lärjungar: ’Förförelserna måste komma, men ve den genom vilken de kommer! Det hade varit bättre för honom att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet än att han förleder en av dessa små. Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så ska du förlåta honom.’”

Märk nu mycket noga att det är Jesus själv som säger dessa allvarliga ord.

Jag tycker mig se hur utomordentligt farliga krafter flyttar fram sina positioner överallt. De nöjer sig inte längre med att påverka politiker och makthavare, nu ger de sig på även församlingar och förkunnare som inte delar deras åsikter. Det verkar som om de som i dag bedriver sin propaganda i hbtq-frågor – men även i andra frågor som berör den kristna församlingens liv – fullständigt struntar i hur mångas samveten de kränker och hur många som faktiskt håller på att gå under.

Märk väl att jag inte skriver till dem som hamnat i dessa svårigheter. Vi måste förstå att det finns förlåtelse och upprättelse för alla. Jag skriver till dem som till synes utan tvekan förändrar Bibelns klara budskap.

Men till er vill jag också säga: Det finns upprättelse också för er som har gett upp inför fullständigt omöjliga krav från ett samhälle som på inget sätt vill ha med Gud att göra och som också ger upp inför teologer som tycker sig ha rätt att tolka Bibeln så som det passar dem.

Mitt hjärta gråter, min ande suckar under tyngden av dessa hemska avsteg från Bibelns klara lära. Jag fruktar att många som läser dessa rader kommer att tycka den där Birger är inget att bry sig om, han är en gammal ”svartrock”, vars åsikter inte är aktuella i vår tid. Kanske en och annan kyrka stängs för mig eftersom jag vågar säga vad jag tycker.

Men jag kan inte vara tyst och låsa in mitt samvete i en mörk, tyst källare.

Till er alla: Jag tror verkligen inte att jag är ensam om att gråta över de allvarliga avfall som nu drabbar oss med en oerhörd styrka. Nu om någon gång behöver vi en Ordets väckelse, där Guds ord får vara Guds ord. Vi behöver en nådens väckelse där nådens budskap träffar alla dem som hamnat fel i den tid vi nu upplever.

Det är gott att få avsluta denna artikel med orden från vår Bibel:

”Människobarn, säg till Israels hus: Ni säger: ’Våra brott och synder tynger oss, och vi förgås genom dem. Hur kan vi då leva?’ Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Ni vill väl inte dö, ni av Israels hus?” (Hes 33:10–11).