Daniel Patrik Moynihan, USA:s FN-ambassadör 1975-1976, sa vid anblicken av Palme: "Jag har under mitt liv inte sett så mycket hat i en mans ansikte och en mun förvriden med giftet inifrån".
Vi fick i Sverige under Olof Palmes första år som statsminister, ett sätt att skriva lagar på som advokaten Lennart Hane beskrev som snarlikt med det i Tredje riket; opreciserat och godtyckligt. I bräschen för detta nya stod Olof Palme. Advokat Hanes bok Smygande diktatur följdes av Mogens Berndts Fallet Sverige –Förmyndarsamhället får en dansk skalle från 1983, och juristen Brita Sundberg-Weitmans bok från 1975, Rättsstaten åter. Även den engelskspråkiga världen fick del av vad som pågick under Olof Palme i Roland Huntfords bok, The new totalitarians. Sverige fick senare, år 1974, en ny grundlag med portalparagrafen: "All makt i Sverige utgår från folket".
Det var i det närmaste ett plagiat av den sovjetiska författningens "All makt i SSSR tillhör folket". Den nya svenska grundlagen skyddade heller inga fri- och rättigheter, då dessa kunde inskränkas genom vanlig lag.
Regeringens makt och riksdagens maktbefogenheter kunde även i "begränsad omfattning" överlåtas på mellanfolklig organisation vid fredsslut, vilket enligt kommentarerna till paragrafen kunde innebära en ockupationsmakt, alltså Sovjetunionen.
Inom socialdemokratin fanns, i likhet med advokat Hane, Palmekritiker, exempelvis allmänläkaren dr Alf Enerström, som bildade en oppositionell gruppering inom Socialdemokraterna. Syftet var att upplysa de egna om att Palme var en annan person än man först trott, en synpunkt som delades av Paul Björk, som arbetat på socialdemokratiska partihögkvarteret med att bekämpa kommunisterna.
Alf Enerström insåg att Palme i själva verket arbetade för Sovjets målsättningar med Sverige och ute i världen, det gällde inte minst det generösa biståndet till undergrävande terrororganisationer som PLO.
I italienska La Stampa, en spridd dagstidning, intervjuades Alf Enerström 1982 under rubriken: "Palme E´un dittatore in combutta con Mosca" – "Palme en diktator i förbund med Moskva".
Saken var väl underbyggd, då den trycktes den 25 oktober 1982. Olof Palme mötte i hemlighet även den militära ryska underrättelsetjänstens män, en uppgift som kom från Försvarsstabens operationsavdelning 5. Palmehatet var därför mer än berättigat bland dem som såg vad som pågick av Palmes obskyra verksamhet mot svenska nationella intressen.
Klarsynta män, som greve Carl Magnus Armfelt, satt inne med information redan 1972. Den högt meriterade journalisten Bertil Wedin skrev i tidskriften Contra år 2010 att: "Åtskillig dokumentation var enligt hans (greve Armfelt) och andras mening, bevis för att Olof Palme lät sig styras av Kreml".
Som exempel gav Wedin det faktum att några av Palmes mest viktiga tal, som det om en nordisk försvarsunion 1968, fanns tryckta i Moskva inan Palme hållit talet. Möjligen för att slutgiltigt godkännande av Kreml innan de kom i tryck, respektive Palme höll dem.
David Fredin,
Borås