Islams intåg i Sverige riskerar att få ödesdigra konsekvenser

I Skärholmen söder om Stockholm pågår bygget av Nord­europas största moské, understött med 13 miljoner av Stockholms stad. Minareten med halvmånen på toppen är redan rest och moskéns utsida beräknas stå klar i juni.

Moskén i Skärholmen är unik genom sin storlek. Samtidigt är den bara ett exempel på den pågående religiösa förändringen av Sverige, där det just nu pågår planering och insamlingar för att bygga nya moskéer på många platser i landet.

Ideologisk bakgrund och finansiering skiftar mellan olika moskéer. Moskén i Skärholmen har kopplingar till Turkiet och den islamistiska rörelsen Millî Görüş. Andra moskéer relaterar till Diyanet, som ofta beskrivs som en förlängd arm av den turkiska staten. Diyanet administrerar tusentals moskéer utanför Turkiets gränser och minst nio av dem finns här.

Sveriges största shia-moské finns i Järfälla och används enligt Säpo som en plattform för Irans underrättelse­arbete. Allvarligast är nog projektet ”Vi mår bra”. De har som mål att bygga en ny salafist­präglad moské i Sverige varje månad, och under­stöds från Saudiarabien. Varje svensk stad ska ha en sådan moské när projektet är färdigt.

Moskéer har stöd av olika länder, skiljer sig inbördes åt ideologiskt och kulturellt och gör olika tolkningar av islam i många frågor. Men det finns också gemen­samma drag. Ett sådant är den ofta åter­kommande kritiken av den väster­ländska civilisationen och en önskan att ersätta vår frihet med Sharia.

När tidskriften Kvartal beskriver den nya moskén i Skärholmen citerar de från moskéns hemsida: ”Den stora majoriteten av alla muslimer, även i de mest väster­ländska och moderniserade länderna, skulle vilja leva enligt Sharia och ha sin egen frihet och demokrati utifrån sin egen förståelse av dessa begrepp och ideal snarare än om hur de har förståtts i det moderna och postmoderna Väster­landet.”

Det som nu sker i vårt land riskerar att på sikt få ödesdigra konsekvenser. Precis som det tidigare kristna Sverige kom att förändras och efterhand domineras av sekulär humanism kan det Sverige som finns i dag på sikt komma att präglas av islam.

Sofie Löwenmark är en av grundarna av insamlings­stiftelsen Doku som bland annat granskar svensk vålds­bejakande islamism. I artikeln Tystnaden om de nya moskéerna är farlig skriver hon med anledning av ”Vi mår bra”-projektet: ”Att en demokrati­fientlig gruppering leder ett lands­omfattande projekt om moské­byggen är kort sagt en mycket allvarlig sak. För vad innebär det för ett sekulärt och jämställt väster­ländskt land att salafistiska krafter får allt starkare närvaro och inflytande?”

I en DN-intervju varnar KD-ledaren Ebba Busch för politisk islam. Journalisten påpekar att muslimska partier är marginella i Sverige. Det är inte sannolikt att de skulle komma in i riksdagen eller få majoritet. ”Ingen trodde att Sverige­demokraterna, givet deras historia på 90-talet, skulle ta sig in i riksdagen”, svarar Ebba Busch.

Få hade kanske förutspått på 90-talet att SD skulle vara avgörande för styret av landet 2026. Saker händer. Historien är inte förutbestämd. Vi är med och formar framtiden. Därför måste vi ta utmaningen från islam och islamism på allvar. Naivitetens tid är förbi för länge sedan.

Winston Churchill skrev som ung man, långt innan sin egen berömmelse, om islam utifrån erfarenheter han gjort i Sudan: ”Enskilda muslimer må uppvisa fantastiska egen­skaper; men religionens inflytande för­lamar den sociala utvecklingen hos dem som följer den … Ingen starkare bakåt­strävande kraft existerar i världen.”