Det har förekommit en del insändare, debatt- och ledarartiklar den senaste tiden med uppmaning till att bredda musikutbudet i församlingarna. Men tyvärr missar flera av inläggen den viktigaste poängen i den kritik som finns mot den musikaliska likriktningen i många församlingar. Nämligen att sången och musiken i gudstjänsterna inte enbart ska vara till för oss medlemmar, utan för att nå ut till våra medmänniskor. Dem vi vill nå med budskapet om en frälsande nåd.
Vi måste få ett sång- och musikutbud som gör det lättare att bjuda med grannen eller den tveksamma släktingen till kyrkan. Att ett enda lovsångsteam i en gudstjänst framför all sång och musik är inte rimligt.
Det finns ett problem med beteckningen lovsång. För oss är O store Gud och Amazing Grace exempel på fantastiska lovsånger. Men sedan finns den lovsångsgenre som den tidigare lovsångsledaren i en av våra kyrkor betecknade som ”bönesånger där vi vänder oss till Gud för att lovsjunga honom”.
Ibland förmedlas intrycket att den typen av lovsång främst används för att uppbygga lovsångsteamet på scenen och de redan omvända i lokalen. Det blir alltför enkelriktat. Ingen av oss vänder sig emot just den typen av sånger men de ska användas i rätt sammanhang och vid rätt tillfälle.
Sång och musik är ett fantastiskt medel för att nå människor. Men då måste vi välja sånger med ett budskap som når in i hjärta och sinne, och gärna med melodier som fastnar. Dessutom bör skapas den bredd som saknas i dag i många församlingar. Återigen behövs plats på scenen för körsång, stora orkestrar, våra fantastiska solister, kammarmusiker eller brassband. Detta finns förvisso, men på alldeles för få platser.
En missuppfattning är också att det här handlar om att välja mellan gammalt och nytt. Självklart finns det tidlösa sånger och psalmer som de två ovan nämnda. Men många av de äldre sångerna kan också klädas i en modernare dräkt. Det såg vi exempel på i det enormt populära Youtube-programmet Allsång på Rörstrand, med Putte Nelson och gäster, från Filadelfiakyrkan i Stockholm. En lyckad satsning under pandemin, som många gärna skulle se upprepas live.
Ökad bredd i sång- och musiklivet har också en annan positiv effekt, nämligen att fler blir engagerade i gudstjänstlivet. När vi växte upp var ungdomskör, blåsorkester, strängmusik, duetter och solon ingången till ett aktivt församlingsliv. I dag söker sig tyvärr duktiga musiker och sångare till andra sammanhang för att få utlopp för sin kreativitet och i många fall också sin kallelse.
Svenåke Boström
programansvarig, Radio Hope Classic
Kjell Björk
pastor, musiker och sångare
Sune Olofson
journalist och författare
Stefan Swärd
statsvetare och pastor