Församlingsdoktorn
Själavården – ett viktigt komplement till förbönen
Fråga: När jag kom till tro var jag en brusten människa i stort behov av hjälp. Man var villig att ge mig mycket förbön i den församling jag kom till, och undervisade mig om en Gud som älskar mig och ger mig en ny identitet i Kristus. Däremot var man ovillig att se att jag bar på svåra sår som behövde bearbetas. Man bagatelliserade problemet och menade att jag ”hade Jesus nu, och då löser sig allt automatiskt”, och ”vi tittar inte på det svåra i onödan, utan sätter hellre på ett plåster”.
Hur ser du på detta sätt att bemöta brustna människor i en församling?