En sorgens dag i riksdagen – och kanske starten på något nytt?

20 maj 2026 är en mörk dag i den svenska demo­kratins historia. För första gången står på riks­dagens dag­ordning förslaget att skriva in abort i Sveriges grundlag. Det är ett i alla stycken illa tänkt förslag. Argumenten har fram­förts av jurister, ledar­sidor, vård­personal – kristna som sekulära. Men riksdags­partierna har surrat sig så hårt vid masten att de i dag står redo till ett historiskt felsteg.

Regeringsformen ska representera mognad och eftertanke och vara en garant för Sveriges demo­kratiska styres­skick. Grund­lagen ska vara upphöjd över dags­politikens svängningar; inte vara en affischerings­tavla för partiernas favorit­frågor. Ingenstans i svensk sjukvårds­lagstiftning finns någon rättighet för patienten inskriven. Och då blir det förstås extra stötande när riksdagen i själva grundlagen vill införa en rättighet för den åtgärd i vården som mer än någon annan borde omgärdas av etiska hänsyn.

Dagens grundlags­omröstning inne­håller fler ändringar än bara abort­frågan. Men de övriga åtgärder som vi i ett annat läge hade kunnat uppskatta kvävs tyvärr av denna enda märkliga formulering. Alla andra väl­behövliga reformer drunknar i det juridiskt och moraliskt orimliga i att åtta riksdags­partier försöker intala sig själva att det vore positivt för en modern demokrati att grundlags­fästa en rätt att avliva ofödda människor.

Det har funnits tidigare till­fällen i historien när politiker som egentligen visste bättre vek ner sig och röstade för förslag som de egentligen insåg ledde landet fel. Det är ett stort ansvar att bära. Men låt oss samtidigt be i dag för de riksdags­ledamöter som i dag pressas att rösta emot sina samveten, att de i morgon kan stå upp och på nya sätt ta ställning för sanning och rätt­färdighet.

Även i de mörkaste politiska stunder kan vi försöka spana efter ett hoppfullt ljus längst bort i tunneln. Abort­förespråkarnas vision med grundlags­förändringen är att den fria aborten för all framtid ska vara bergfast inhamrad i svensk lag och praxis. Men så är det naturligt­vis inte alls. Alla lagar kan ändras, så även grund­lagar – vilket dagens omröstning är ett aktuellt bevis på. Även abort­lagen kommer att kunna förändras i vilken riktning som helst, också med det före­slagna tillägget i regerings­formen. Det finns alltså teoretiskt sett inget som hindrar riksdagen att i höst sänka den gränsen till låt oss säga sjätte graviditets­veckan. Inget hindrar heller sjuk­vården att på egen hand införa kraftfulla restriktioner som i praktiken omöjliggör aborters utförande.

Abortpraxis i Sverige kommer att se exakt likadan ut i morgon som i går. Samma vecko­gränser och andra begränsningar av abort­verksamheten i Sverige finns kvar. Och aborternas etiska problematik kvarstår, hur mycket politiker än försöker förneka den.

Förslaget är och förblir ett slag i luften – en omogen opinions­yttring i syfte att kuva dem som vill stå upp för människo­livets okränkbarhet. Låt därför den här dagen bli starten på att göra precis tvärtom: låt oss från i dag höja rösten för människo­värdet ännu starkare. Få saker biter så starkt på politikers samveten som den gnagande miss­tanken att de skulle kunna stå skyldiga i historiens domstol. Här ligger en skuld inte bara på riksdags­partierna. Ansvaret ligger på en hel samhälls­kultur som har låtit dödens kultur råda och där 349 riksdags­ledamöter nu sitter på det slutliga ansvaret.

I dag är en sorgens dag i svensk politik. Låt oss därför redan i morgon inleda en ny och ännu starkare upp­slutning för livet.