Terrorhotet mot landet Sverige – en draksådd sedan decennier

Säpo:s besked om höjt säkerhetshot bekräftar vad vi redan vet: Sverige och svenska intressen lever under allvarliga och upprepade terrorhot. Ett växande antal islamistiska terrorgrupper ser dessutom numera just vårt land som ”ett prioriterat mål”.

Parallellt tilltar de militära och strategiska säkerhetshoten, då från främst de rysknationalistiska, iranislamistiska och kineskommunistiska diktaturernas säkerhetstjänster och väpnade enheter.

Det islamistiska hotet mot Sverige kommer dock inte enbart från terroristgrupper. Det hade varit illa nog, men händelseutvecklingen förstärks genom agerandet från den 57 länder breda organisationen för muslimska stater (OIC).  Dessa länder visar lågt eller inget intresse av att ta itu med ofrihet och diktatur på hemmaplan – för att inte tala om utsatthet och förföljelse av kristna minoriteter. Attackerna på kristna i Pakistan i veckan – under förevändning att en koran bränts – är bara ett exempel. I stället för att göra upp med sharialagar och stävja islamistiska mobbar lägger dessa länder till synes allt krut på att fördöma Sverige och Danmark.

De två nordiska länderna, sedan länge för övrigt fristäder för stora muslimska befolkningar som ansett sig politiskt förföljda i sina islampräglade hemländer, brännmärks och hotas. Detta till följd av några få enstöringars koranbränningar.

I det läget drar sig förstås inte den av FN terrorstämplade gruppen al-Qaida för att uppmana till dödliga attacker mot just Sverige och Danmark.

Alla dessa hot mot vårt land kan ses som en ackumulerad draksådd – med rötter i hur vårt land tillåtits att förändras sedan 1960-talet.

Hit hör inte minst en bristande kontroll kring invandringen från muslimska länder, i kombination med familje- och kristendomsurholkande religionspolitik, från de ledande svenska politiska partierna, med S och L i spetsen.

Som man sår, så får man också skörda. Åtskilliga svenska väljare och politiker har rätt till rejäl självrannsakan.