Tänk osteoporos i stället för att gipsa och skicka hem folk

Den enskilt största synbara förändringen sedan motionen skrevs är att de samhällsekonomiska kostnaderna relaterat till osteoporos och frakturer orsakade av sjukdomen har ökat från 18 miljarder till 20 miljarder årligen. Hiskeliga summor, men detta är en av de dyraste folksjukdomarna vi har.

I teorin finns mycket på plats, men fortfarande i praktiken så gipsas kvinnor över 45 år som fått en fraktur och skickas som regel hem, i stället för att läkaren som gipsar tänker ”osteoporos” och remitterar kvinnan till en bentäthetsmätning. Fortfarande finns det vare sig tillräckligt med bentäthetsmätare eller personal för att sköta dessa. Fortfarande saknas så kallade frakturkedjor på många håll.

Frakturkedjor innebär att personer med fraktur, det vill säga att man brutit sig, ska få en riskvärdering, utredning och behandling för att minska risken för ytterligare frakturer.