Sverige redo för bönefrukost?

En stor upplevelse, nästan av karaktären "life event", var det förstås för kollegan Nils Lidskog och undertecknad med fruar när vi i förra veckan var inbjudna av en kommitté inom den amerikanska kongressen till årligen återkommande "National Prayer Breakfast". Årets bönefrukost hade ju en speciell karaktär, eftersom USA levde i presidentbytets tid och hela landet tycktes vara präglat av det. Därför var ju president Barack Obamas närvaro och tal vid bönefrukosten verkligen en historisk händelse. Hans tal formerades närmast till en beskrivning av sin egen andliga resa. Hans far var muslim men som sedan hade blivit ateist, hans mor var "spiritual" (andlig) men inte ansluten till någon kyrka och hans morföräldrar var passiva metodister och baptister. Själv hade han dock i 20-årsåldern efter kontakt med kristna ungdomar tagit ett beslut att bli kristen. Den kristna tron sitter ju så djupt i den amerikanska kulturen, så vad det på djupet betydde vet man kanske aldrig, men att presidenten ville kalla sig kristen var helt tydligt.

Huvudtalare var annars förre brittiske premiärministern Tony Blair, som nyligen konverterat till katolicismen, och i sitt tal också gav uttryck för sin personliga kristna tro. Bland annat citerade han en ateist, om vilken det sas, att "han inte trodde på Gud", men som Blair sa "Gud trodde på honom".
Störst intryck gjorde faktiskt annars den albanske premiärministern, som i sitt tal också talade om sin tro. Då ska man betänka att det inte var så många år sedan som Albanien var utropad som en officiell ateistisk stat. Nu var det andra toner, andra signaler, annan tro. Det kändes uppmuntrande och gripande.
Efter hemkomsten från denna "life event" funderar man förstås över, om det skulle vara möjligt att ha en sådan nationell bönefrukost också i Sverige, då lämpligast i Stockholm. Jag vet att det har funnits sådana planer tidigare, men som inte realiserats, och jag vet att det finns enskilda riksdagsledamöter som i dag bär på den här visionen. När Else-Marie Lindgren (KD) tycker att statsminister Reinfeldt borde avsluta sina tal med att be Gud välsigna landet, efter just amerikansk förebild, så är det ett ytterligare exempel på önskan i den riktningen. Där kan man då förstås undra om det är lämpligt och ärligt om en person, som i alla fall sagt, att han inte tror, skulle göra så, men själva önskan är ju intressant.

Så - varför inte en nationell bönefrukost i Sverige? Den kristna riksdagsgruppen finns. Kristna ledare, som vill stötta och be för vårt land, finns. Insikt om nöd och stora samhällsproblem finns. Finansminister Anders Borg beskriver i torsdagens Metro vårt lands ekonomiska situation som ett "nationellt nödläge". Sant eller inte, överdrivet eller inte, men allt fler tycks inse att det är läge för samlad bön för vårt land. "Sverigebönen", initiativet att samla människor till bön för Sverige på nationaldagen 6 juni, hölls i fjol på minst 25 platser i landet. I år blir det säkert fler.
Och kanske bortom "Sverigebönen", kanske nästa år – "en nationell bönefrukost" i Sverige. Större under har skett. Frågan är bara – vem tar initiativet?

Carl-Erik Sahlberg
ledarsidan@varldenidag.se