Att ställa tydliga krav på främlingen är bibliskt  

Kristna ledare åberopar ofta ”älska främlingen” och menar att Sverige
bör ha en generös invandrings­politik. Bibelns uppmaning om att ”älska främlingen” (3 Mos 19:33–34) innebar bland annat att främlingen skulle ”räknas som infödd” och därmed omfattas av samma lag (3 Mos 24:22). Det innebar också att främlingen inte fick följa sin egen religion eller etik – han fick varken tillbe egna gudar eller offra barn till Molok (3 Mos 20:2). Detta gällde även förbud mot att offra utanför Israels offersystem, mot att förtära blod (3 Mos 17:8–10) och mot att äta syrat bröd under påskhögtiden (2 Mos 12:19). Regelbrott gav ofta ”utrotning ur Israels församling” – troligen landsflykt snarare än dödsstraff. Här fanns inte mycket tolerans!

Detsamma gällde etiken: incest, äktenskaps­brott, barnoffer, homosexuella handlingar och tidelag (3 Mos 18), var förbjudet för infödda såväl som för främlingar (3 Mos 18:26). Samma lag för infödd och främling innebar alltså religiösa och etiska förpliktelser, annars riskerade man att ”utrotas ur landet”.

Lagen skilde dock mellan främling och infödd vid köp av land och av människor: Gud säger ”landet är mitt”, och allt land ska vart 50:e år
(jubelåret) återgå till den hebreiska släkt som ursprungligen fick det –
rimligen även om en främling köpt det – och detsamma gällde tjänare. Att kidnappa och sälja någon som slav gav dödsstraff (5 Mos 24:7) – ett direkt förbud mot det mesta av historiens slaveri! Den som kom på
obestånd kunde ”sälja sig själv” som tjänare, men en hebré skulle friges
vart 7:e år, även när en främling var ägaren – dock inte tvärtom: en
hebré som ägde en främling hade ingen sådan skyldighet (3 Mos 25:44–48).

Främlingar kunde alltså inte permanent äga land eller hebreiska tjänare, till skillnad från en hebré – anstötligt kanske, men det visar en bestående skillnad mellan de två. Samtidigt kunde en icke-hebré (som moabitiska Rut) assimileras genom äktenskap (kvinnor) eller omskärelse (män). Gränsen i Mose lag var alltså religiös och etisk, inte främst rasmässig. Vad innebär detta för en kristen som ser Bibeln som Guds ord med grund­värderingar tillämpbara i dag?

Några förbehåll: Mose lag skrevs för en annan tid och kultur och kan rymma kompromisser som Jesus skulle relativisera mot Skaparens ursprungliga plan; Sverige är inte Guds utvalda folk, så Guds ord till Israel gäller inte automatiskt oss. Ändå tror vi att gudomlig vishet går att utläsa även ur Mose lag – annars skulle knappast kristna ledare citera ”älska främlingen” i debatten! Några generella punkter: (1) Rättigheter och skyldigheter balanserades. (2) Grund­värderingar kompromissades inte bort. (3) Främlingar kunde inte permanent ta över Israels land.

Hur kan detta tillämpas i dag? Vi bör inte föra en politik som ger främlingen privilegier infödda saknar; främlingen förmodades vara fattig och skulle mötas med samma omsorg som fattiga infödda – aldrig bättre, inte heller sämre. Israels grund­värderingar skyddades – hur gäller det oss? Vi måste fråga vilka av Sveriges värderingar som är icke-förhandlingsbara.

Mitt förslag: invandrare måste acceptera våra demokratiska fri- och rättigheter, och kraven för medborgarskap måste vara höga – man bör vara väl integrerad, helst assimilerad, innan det beviljas. För det tredje: främlingar ska inte kunna ”ta över” Sverige. Detta är svårt att definiera exakt, men gränsen märks nog när den passerats. Vi behöver lagar som omöjliggör parallell­samhällen, och vi måste våga fråga hur många främlingar landet mäktar med: hinner integrationen inte med uppstår just de problem vi ser i dag, och delar av Sverige ”tas över”. Invandringen måste därför kunna minimeras och balanseras mot integrationen, utifrån rätten att skydda kulturens grundvärderingar.

Med detta sagt måste tre djupt kristna värderingar framhållas.

För det första: Har vi som land sagt ”välkommen” står vi för vårt ord – trots en tidigare allt för naiv politik håller man som nation sitt ord, och skötsamma invandrare ska varken utvisas eller drabbas av regler som river upp deras trygga tillvaro.

För det andra: man splittrar inte familjer; får en pappa asyl gäller det hela kärn­familjen, även när barnen fyller 18.

För det tredje: vi utvisar inte icke-kriminella till länder som saknar respekt för människo­värdet, särskilt inte kristna konvertiter som riskerar livet.

Hade Israel rätt att bevara sin etiska, kulturella och religiösa integritet när man älskade främlingen, bör vi rimligen ha samma rätt.