Svenska skolelever har rätt till sitt kristna kulturarv

I morgon får mina barn sitt efterlängtade sommarlov. Som de har längtat efter ledighet från läxor, efter långa sovmorgnar, sol, bad och mycket glass. Mina barn går på en kristen friskola. Sommaravslutningen firas i kyrkan och barnen sjunger sommarpsalmer.

Enligt Socialdemokraternas vallöfte ska mina barns skola och alla andra religiösa friskolor i Sverige förbjudas. Civilminister Ardalan Shekarabi, som jag studerade tillsammans med på juristlinjen vid Uppsala universitet i början av 90-talet, jämför mina barns kristna skola med det islamiska förtrycket i diktaturen Iran, där mullorna byggde en fysisk mur i skolan mellan pojkar och flickor. Det är absurt.

Europakommissionen har för många år sedan prövat ett mål med en kristen skola i Sverige och slog fast att Europakonventionen garanterar en rätt att inrätta och driva privata skolor. I ett mål mot Norge gällande kristendomsundervisning har Europadomstolen slagit fast att det står medlemsstaterna fritt att betona en religion framför en annan mot bakgrund av den plats som den religionen har i statens historia och tradition. I det så kallade ”krucifixmålet” mot Italien slog Europadomstolen fast vikten av att respektera medlemsstaternas kultur och traditioner och underströk att sekularism också är en ”filosofisk övertygelse”, det vill säga en ”tro”, och som sådan är inte sekularism ”neutral”.