Public Service eller Pride Service?

"Pridefestivalen har blivit en klassfråga" basunerade en storsvensk morgontidning ut häromdagen. Kroken var att låginkomsttagareinte har råd att lösa dagpass på Pridefestivalen (300 kr), än mindrelösa veckopass (700 kr). En "drabbad" uttryckte sin besvikelse över attinte ha råd med Pride i år. För denna "drabbade" återstod alltså attstå utefter trottoarerna och se på när Pridefolket defilerade, medan demer besuttna kunde ta del av festivalens utbud – innanför kassorna.
Med hänsyn till hur stort artikeln slogs upp, kunde man tro attdeltagande i Pride numera anses vara en mänsklig rättighet. Till nästasommar kan vi kanske vänta oss krav på en helt statligt finaniseradhbt-festival, där alla på ett demokratiskt och skatteunderstött sättkan inlemmas i det nya Prideparadigmet.

Pridefestivalen iscensätts varje år med ständigt upptrappadmediebevakning. Att festivalen arrangeras mitt i nyhetsmediernasvälbekanta sommartorka kan man misstänka är ett smart drag av RFLS:sduktiga pr-strateger. Det finns inte en Pride-tråd så smal och så sköratt svenska medier inte kan surra en ankartross av den underPrideveckan.
Därför är det förstås ingen slump att After Dark-stjärnorna Babsan ochChrister Lindarw som inledningslåt sjunger "Kom ut" på SVT:s Allsång påSkansen under Prideveckan.
Eller att P3 Kultur samtidigt har en regnbågsvecka och säger sig viljavältra sig "i stolthet och skam" genom att sända program om bland annatantiheterosexuella högtidsdagar, ultrafeministisk porr ochslampighetens etik. Alla normer ska sättas under lupp – utom just denegna HBT-normen då, får man förmoda.
I år är det heteronormen som har ifrågasatts under Prideveckan. Denförsta maj var den stora nyheten att homosexuella nu kunde gifta sigenligt den nya könsneutrala äktenskapslagen. I just detta ärende harheteronormen tagit sig uttryck i att antalet giftermål somregistrerades under maj 2009 var 4