Pekings ohyfsade påtryckningar

Kinesiska UD har kritiserat norska regeringen för att demokratikämpen Liu Xiaobo får Nobels fredspris och dessutom skickat diplomatiska noter till ett antal länder för att förmå dem att inte delta i prisutdelningen den 10 december – med hot om repressalier om de inte lyder. Det här kinesiska tilltaget är oerhört dumt och kontraproduktivt. Självklart kommer inga demokratiska länder att rätta sig efter regimens krav; det får snarare den motsatta effekten att det blir viktigare än någonsin att vara representerad vid ceremonin. Däremot sätter kravet stålkastarljuset på flera oroande frågetecken:
Har höga UD-tjänstemän i Peking över huvud taget en aning om hur världen utanför Kina fungerar? Förstår de att norska Nobelkommittén är en självständig organisation, att demokratiskt valda regeringar inte kan ta order från andra länder och att hot om repressalier ger en PR- bild av Kina som påminner om tiden under "de fyras gäng"?
Kinas reaktion luktar frän arrogans och står i bjärt kontrast till den bild som ges av så många kompetenta kinesiska forskare, företagsledare och församlingsledare. Det finns många hundra miljoner vettiga människor i Kina, så varför tillåter regeringen detta tafatta agerande från sitt UD?

Frågan är om det indikerar starka spänningar inom landets ledning eller om det uttrycker en genomtänkt strategi?
- Samtidigt som en framträdande kinesisk kristen ekonom talade på Global leadership summit (Willow creek) hindras kinesiska kristna ledare från att komma till Lausannekonferensen i Kapstaden. Till råga på allt ser det ut som Kina stod bakom en avancerad cyberattack mot konferensens datasystem.
- Samtidigt som den kraftigt växande, oregistrerade kyrkan verkar fritt i flera provinser, förföljs den fortfarande i andra delar av landet. Samma person kan bli arresterad en dag för att en kort tid senare bli hedrad för sina patriotiska insatser.
- Samtidigt som landet har en kultur som betonar ärlighet och ansvar är den ekonomiska korruptionen ett av de största hoten mot fortsatt utveckling.
- Samtidigt som regeringen säger sig arbeta för internationell fred och säkerhet ger den ett oblygt stöd till diktaturen i Burma och regimen i Nordkorea.

Problemet med Kina är att allt faktiskt kan vara sant samtidigt; så förvirrande är bilden och i dag verkar det som om förvirringen faktiskt är en genomtänkt strategi – hur förvånande det än kan tyckas. För politiker som formats av ett taoistiskt tänkande är det helt okej att lämna alla handlingsalternativ öppna. Därför finns det inget känt sätt att förutse hur Kina, denna enorma investerare i europeisk industri och infrastruktur, kommer att handla i framtiden.
Nu är det därför extra viktigt att ha ett öppet, ärligt och ömsesidigt givande samarbete med Kina. Ytterst handlar detta inte bara om ekonomisk tillväxt utan något ännu viktigare: att arbeta för demokratisk utveckling i landet, samtidigt som vi lär oss att uppskatta en rik och fascinerande kultur.
Allra viktigast är att vi inte hukar oss för ohyfsade påtryckningar att anpassa oss till de mer primitiva krafterna inom den politiska eliten, utan i stället står för klara och tydliga demokratiska värderingar.
För att Kina ska bli en mer förutsägbar partner i framtiden måste signalerna bli tydligare, och de första tecknen på att landet tar sin växande internationella roll på allvar är att de demokratiska rättigheterna och trosfriheten skyddas konsekvent. Då skulle världen verkligen börja respektera Kina. Till dess måste även små länder som Norge och Sverige tampas med giganten i öst. Heder åt norska Nobelkommittén!Kjell Axel Johanson
ledarsidan@varldenidag.se