Debatt
Partiet som svek sina kärnväljare
När Ebba Busch lovade ett ”abortkontrakt” för Sveriges kvinnor var det ett definitivt svek i abortfrågan och mot de kristna värderingar som partiet en gång stod för. Det menar Plamen Najdenov, sekreterare i Kristna Värdepartiet, i sitt debattinlägg.
Publicerad
Uppdaterad
Detta är en opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Helgen den 10–12 november höll Kristdemokraterna (KD) riksting i Helsingborg. Det är ett parti med låga opinionssiffror (2,9 procent) och behöver locka till sig flera väljare.
Kanske lyckas partiledaren Ebba Busch lyfta partiet igen med sin karisma och vältalighet, men samtidigt är Busch den kristdemokratiska ledaren som definitivt tog avstånd från de traditionella kristna värderingarna.
Först var Alf Svensson med sitt berömda "Ja till livet är nej till riksdagen" då han tvingade riksdagsmannen Mikael Oscarsson att hoppa av ordförandeskapet i organisationen "Ja till livet". Året var 1998.
Nästa stora svek mot den kristna värdegrunden var en ändring i abortlagen (SFS 2007:998) vilken möjliggjorde för kvinnor som inte är svenska medborgare att få abort utförd i Sverige utan särskilt tillstånd. Året var 2008 och KD:s dåvarande partiledare, Göran Hägglund var socialminister.
Definitiva sveket i abortfrågan stod Ebba Busch för genom att lova en slags "abortkontrakt" för Sveriges kvinnor, som skulle undertecknas av samtliga riksdagens partiledare. Numera deltar Busch i en regering som ämnar skriva in rätten till abort i grundlagen.
Ebba, då Busch Thor, blev också den första partiledaren för KD att gå i Prideparaden. Året var 2016. "Jag står upp för alla människors lika värde" säger Busch Thor, men samkönade äktenskap är inte ett kristet värde.
Partiet dras också med en del skandaler, bland annat ett internt bråk som resulterade i att Lars Adaktusson frystes ut ur partiet, något som han har beskrivit i sin bok "Fasaden och insidan".
En annan, anmärkningsvärd skandal utifrån ett hälsoperspektiv var Sara Skyttedals utspel om legalisering av cannabis i Sverige. Bruket av berusningsmedel strider mot den kristna värdegrunden och borde inte bejakas av ett parti som har sina rötter i den.
Rikstingets tyngdpunkt var frågan om vilken linje KD skulle välja inför EU-valet och längre fram. Ska man fortsätta på den "hårda" högerpolitiska linjen eller "mjuka upp" sin politik? Men båda positionerna är redan upptagna av de mer traditionella borgliga partierna medan KD har lämnat sina kristna kärnväljare i ett politiskt vakuum.
