Kräklan är inte biblisk

Kyrkoherde emeritus, docent Folke T Olofsson har här i tidningen fått en serie av fem undervisningsartiklar publicerade på temat ”Tro på villovägar” (21/11, 28/11, 5/12, 12/12, 19/12). Enligt min uppfattning har denna serie varit både mycket intressant och lärorik i behandlandet av ett antal villolärare och villoläror inom den kristenhet som växte fram under de närmaste århundradena efter den urkristna apostlatiden.

Dock förundras jag över bristen på konsekvens hos Olofsson i avseenden på vad som är absolut biblisk kanon/biblisk uppenbarelse, eller om man så säger, vad som utgör "skriften allena”.

Det är självklart att hålla med honom om att endast Bibeln ärkanon (grek = rättesnöre) för en kristen när han påtalar det. Men när han så kommer till att också credo (lat = kyrklig trosbekännelse) ges en liknande ställning – eller betydligt värre, när kräklan (den krökta biskopsstaven) placeras på samma nivå – då kan jag inte följa med Olofsson, utan betraktar särskilt det sistnämnda som ren villfarelse.