Opinion
Konflikten – går den att lösa?
Dessa krav skulle inte ändra Koranen (som uppmanar till jihad), men de skulle ändå avsevärt förbättra förutsättningarna för ett fredligare klimat israeler och palestinier emellan.
Konflikter löses bland annat genom samtal, överenskommelser och förhandlingar, där bägge sidor både tar och ger lite. Så tror man i väst, åtminstone.
Jag ber om ursäkt för min formulering, men det är verkligen en trögfattad uppfattning. Jag menar, om man inte har hört melodin som spelats här nere i Mellanöstern i över hundra år måste man vara tondöv.
Vilka toner är det då man inte klarar av att höra eller orkar lyssna på? Jo, tonerna av jihad, våld och diskriminering. Det är den musik som just nu spelas högt i hela Israel, och i Jerusalem har den nått ett crescendo.
Muslimska ramadan, judiska pesach och den kristna påsken sammanfaller i år. Det innebär tusentals judar vid Västra muren, tusentals muslimer på Tempelberget (precis ovanför Västra muren) och tusentals kristna i Gravkyrkan. De tre platserna är belägna inom ett område mindre än en kvadratkilometer i Gamla stan i Jerusalem.
Nu borde ju inte det vara ett problem, tycker man i väst.
Men österut håller man inte med.
Under ramadan har otaliga uppmaningar till jihad ekat ur imamers mikrofoner världen över, inklusive i Israel och de palestinska områdena. Resultaten låter inte vänta på sig – man anfaller judar på gator och torg, man kastar sten mot fordon, man knivhugger och skjuter. Utgången är given: döda, skadade och traumatiserade människor.
Har då detta bara med ramadan att göra? Nej, absolut inte, trots att Koranen verkligen uppmanar till jihad mot de otrogna. Vad det huvudsakligen handlar om är att, till dags dato, ingen har vågat ställa ordentliga krav på den palestinska sidan. NF, FN, EU, individuella stater som Sverige och ändlöst många organisationer och NGO:s öser pengar över de palestinska araberna, vilket både möjliggör och uppmuntrar dem att fortsätta sitt jihad mot Israel, något vi i Israel känner av hela tiden, i mer eller mindre intensitet.
Här är vad man borde våga göra:
Man borde våga kräva av UNRWA att upphöra med sina krav på palestiniernas ”återvändande” till Israel (alltså inte till ett framtida Palestina, utan till Israel), samt kräva av UNRWA att upphöra med det ärftliga flyktingskapet, som är unikt för de palestinska flyktingarna. Vidare kräva av UNRWA att ändra i sina skolböcker och sluta hylla våld, förfalska historien och upphöja martyrskap.
Efter det – plocka ner UNRWA och i stället låta FN:s flyktingorgan UNHCR ta över.
Man borde våga utmana Jordanien, Syrien och Libanon genom att kräva att de palestinska flyktingarna där får medborgarskap i respektive länder. Det är vedervärdigt att världen låtit dessa människor leva som statslösa flyktingar i över 70 år!
Man borde också våga utmana de palestinska terrororganisationerna, såsom Hamas och islamiska Jihad, vars mål är att utplåna Israel. Genom att fortsätta skicka pengar till palestinierna skickar man även pengar till dessa organisationer. Sluta med det! Så länge våldet råder – inga pengar!
Slutligen borde man våga kräva att program som stödjer fredliga lösningar institutionaliseras i moskéer och palestinska skolor, och göra det brottsligt att förfalska historien i skolböcker. Arrestera imamer som vrålar ut sitt hat och uppviglar till våld mot mänsklighetens icke-muslimer.
Dessa krav skulle inte ändra Koranen (som uppmanar till jihad), men de skulle ändå avsevärt förbättra förutsättningarna för ett fredligare klimat israeler och palestinier emellan.
Alla de olika fredsförslagen har på papperet det som sagts ovan, men kraven har aldrig de facto implementerats, utan endast förblivit tomma ord utan innebörd. Därför är det dags att skriva ny musik, med nya toner i skällan, något som till och med de tondöva kan sjunga med till.
