Kan MP med Helldén finna
en mer verklighets­baserad väg?

I tider av krig och andra tragedier på den internationella arenan är det nästan en lättnad med en svensk partikongress med en uppfriskande, men också förhållandevis vänskaplig, partiledarstrid. Det är inte omöjligt att nyvalde spåkröret Daniel Helldén lyckas bli en samlande person på den just nu väldigt spretiga vänsterkanten. 

Men då skulle Miljöpartiet (MP) också behöva nischa om sig till ett mer verklighetsbaserat parti. Och frågan är om Märta Stenevi accepterar det.

När Helldén hade valts med en enda rösts övervikt blev det till slut ändå en till synes hjärtlig kram med den språkrörskollega som enligt trovärdiga uppgifter först vägrade delta i gemensam presskonferens med sin tilltänkte nye manlige kollega. Det är för övrigt också smått humoristiskt att partiet envist håller fast vid sin modell ”en man och en kvinna” som språkrör, samtidigt som partiet i övrigt tycks tvivla på att det är dessa två kön som utgör mänskligheten ...

Flera faktorer borde egentligen tala för ett större opinionsstöd för MP. Miljöfrågan är fortsatt angelägen, och partiet har nu den bekväma situationen att kunna stå i opposition och ge röst åt ett allmänt missnöje. Miljöpartiets stora problem är dock att deras ledande politiker har framstått som så extremprogressiva i värderingsfrågor att de skrämmer bort många väljare. 

Ändå är det just den linjen som Märta Stenevi så ivrigt har försvarat i debatten om partiets framtida väg. 

Daniel Helldén har visserligen gjort sig ovän med många stockholmare genom sina trafikexperiment som lokalpolitiker, men hans personlighet framstår ändå som mer sympatisk än den stelare Per Bolund och den kulturkrigande Stenevi. Det finns ett uppenbart behov av resonliga röster på vänsterkanten, i en tid när Magdalena Andersson (S) famlar i hanteringen av sin roll som oppositionsledare – i synnerhet i hennes taffliga hantering av affären Jamal El-Haj och den terrorromantik inom S-kretsar som Ulf Kristersson (M) lyfte i förra veckans omtalade riksdagsdebatt. 

Centerledaren Muharrem Demirok har i sin tur förskräckligt svårt att ingjuta förtroende för sitt ledarskap genom att fortsätta Annie Lööfs velande mellan politiska alternativ, dock utan hennes tuffa udd i debatten.

För Miljöpartiet är det överraskande att Märta Stenevi lyckades bli omvald som språkrör, trots svaga förtroendesiffror och trots stark intern kritik mot hennes ledarstil. MP:s stora fråga lyder: fortsatt kulturkrig och debatter om dragqueens på bibliotek, eller ett vassare Miljöparti värt sitt namn? 

Det vägvalet avgörs nog av om lag Helldén eller lag Stenevi kan vinna partiets informella ledartröja.