Förvanskning, inte förnyelse

Att vi lever i förvanskningens tid visar sig i alla kulturella och sociala sammanhang. Snart sagt ingenting får gälla för vad det är. Ett exempel är Uppsala stadsteaters uppsättning av William Shakespeares skådespel "En midsommarnattsdröm", som inte har särskilt mycket gemensamt med originalet.
I sin version har teatern fogat in ståuppkomik, reggaefestival, kronprinsessbröllop, modern svensk politik och sexuella grovheter.
Det är inte bättre i vissa kyrkliga sammanhang, där man följer tidsandan med dess nivellering. Som exempel kan nämnas att man läser en bibeltext och sedan talar om något helt annat. I stället för att studera Bibeln direkt, läser man Jonas Gardells böcker om Gud och Jesus med deras missvisande framställning av centrala inslag i biblisk, kristen tro.
Andra exempel är förnekandet av syndens realitet, behovet av försoning samt förnekandet eller fördunklandet av Jesus Kristus som den enda vägen till Gud. I botten finns ofta påverkan från modern gnosticism, typ new age.

Modern religionsdialog bygger på föreställningen att alla trosuppfattningar, även den kristna tron, är mänskliga åsikter som kan behandlas och diskuteras som likvärdiga. Man kan i många fall karakterisera modern kristen förkunnelse med de nytestamentliga begreppen "ett annat evangelium" och "en annan Jesus".

Mitt i allt detta får vi vara tacksamma för alla som respekterar vårt kulturarv, framför allt för dem som i trohet vill bevara den andliga skatt som från begynnelsen överlämnats till Kristi kyrka för att förvaltas och lämnas vidare till kommande generationer. Ett uppblandat eller förvanskat budskap åstadkommer inte väckelse, frälsning eller förnyelse.

David Termén
Uppsala