Ersätt inte bibeltrogen forskning och teologi med bibelkritik

”Nya testamentets berättelser är ett ovanligt påhittat material som blandas med författarnas egna tolkningar av det som berättas. Evangelierna har samma form som andra skrifter under antiken” (citat av professor Samuel Byrskog)
”I evangelierna träffar vi på människor som sägs vara besatta av onda andar. De uppför sig på ett sätt som vi förbinder med sinnessjukdom, men vår tids medicinska kunskap saknas och därför återförs de till ett normalt tillstånd genom exorcism, utdrivande av den ande eller de onda andar som de är besatta av. Nu behöver vi inte den gamla tron” (Är Bibeln trovärdig? av professor Howard Marshall).
”Med tanke på Johannes­evangeliet är det svårt att vara säker på vad Jesus verkligen sade”( Är Bibeln trovärdig? av Howard Marshall)
”Bibelkritiken växte fram under 1700-talet. De kritiska forskarna i stort vann kampen, vilket gör att det i dag är få forskare som försvarar Jesaja bok som ett enat författarskap” (Bibellärare Lennart Boström).

Ovanstående citat är några exempel på hur teologiska experter undervisar predikanter och församlingsledare inom stora delar av Sveriges frikyrkorörelser. Frälsningsarmén är förmodligen ett undantag, med en fast förankrad bibeltro. Jag kan inte tänka mig annat än att också Trosrörelsen är vid frontlinjen för tro och sanning. Även inom Svenska kyrkans förnyelserörelser med Credoakademin och Oasrörelsen har, så långt jag vet, intellektuell skärpa kombinerats med bevarad bibeltro.
Det är en dramatisk omvärdering av Bibeln, som nu sker i den akademiska utbildningen. Därmed avtrubbas förkunnelsens innehåll. I USA kan man se hur de kyrkor som accepterat liberalteologin dräneras på medlemmar, medan bibeltroende församlingar växer och vinner nya människor till tro.  

Professor Samuel Byrskog vid Lunds universitet har i ett omfattande tankearbete med sin bok om evangeliernas tillkomst, redovisat slutsatsen att Nya testamentet inte är trovärdigt som vittnesmål om vem Jesus är och hans budskap och de under som berättas.
Howard Marshall går mycket långt genom att beskriva Paulus brev som spontana alster, som uttrycker hans egna tankar och idéer.

Lärarna vid Örebro mis­sions­skola utbildar predikanter för Pingst­rörelsen, EFK och Alliansmissionen. I läroboken ”Profeterna” presenteras Greger Andersson, Lennart Bo­ström med flera som ”ett välmeriterat författarteam”.
De menar att även om klassisk litteratur på grund av upphovsmannarätten inte tillåts att förändras av någon annan, har däremot Bibelns böcker genomgått ”nödvändig kontinuerlig språklig revidering”. Innebörden är att man ”accepterar det mesta av bibelkritikens teser om bibelböckernas gradvisa och sena tillkomst”.
När profeten Jesaja förutsäger händelser in i framtiden, anser ”forskarna” att det inte är möjligt, utan måste vara efterkonstruktioner med tillägg till Jesajas bok. Jesaja som profet underkänns!
Den metod som används för att ogiltigförklara Bibeln innebär att undren, profetiorna, texterna jämförs med vanliga människors erfarenhet av verkligheten. Slutsatsen är att Gud inte kan göra något som människan inte vanligtvis uträttar. Bibelkritiken är helt förankrad i människans förnuft, utan tro på att Gud är en högre intelligens som skaparen av allt.

Professor Howard Mar­shalls bok Är Bibeln trovärdig?, rekommenderades av Ulrik Josefsson som ansvarade för den teologiska utbildningen inom Pingströrelsens pastorsakademi. Tre av de närmaste kollegorna i Pingströrelsens ledning har försvarat boken som lämplig. En broder kommenterade att eftersom jag saknar bildning, borde jag inte yttra mig.
Men även jag studerar teologi som angriper vår tro. Därför läser jag Koranen med kommentarer av islams teologer vid universitet Al Azhar i Kairo, men också judiska ”The Artscroll Tanach series” som är berikande, men när det gäller Jesus är vi inte överens.
Jag är angelägen om att samtidigt vara insatt i på vilket sätt historisk kristen teologi försvarar Bibeln mot motståndarnas angrepp. När bibelkritiken nu framställs som positiv, innebär det att man medverkar till kristendomens ödeläggelse i vår tid.
Några varmt troende andliga ledare menar att det är viktigare att genom bön och lovsång, ande-smord predikan och med andliga gåvor i funktion, leda människor in i starka andliga upplevelser, oavsett hur de ser på Bibeln.
Även Jesus varnade i Johannesevangeliet för att forska i Skrifterna och ändå inte lära känna Jesus personligen (5:39-40). Det är inte tillräckligt att tro på rätt sätt. Församlingarna ska vara ett levande Kristusbrev genom människors vittnesbörd, framför allt. Samtidigt vittnar historien om att starka känslor och kraftfulla manifestationer  alltid måste balanseras med kännedom om Bibeln som helhet.
Det finns en risk att min beskrivning måste korrigeras. Jag har ju ingen akademisk utbildning utan blev predikant vid den tid när Lewi Pethrus uppmanade oss ungdomar att undvika predikantskolorna.

Min uppmaning är att inom teologiska kurser och utbildningsprogram, ska parallellt med insikter om liberalteologernas försök att omkullkasta vår tro, också alltid bibeltroende forskning och teologi finnas.
Församlingarna har ett inflytande genom att stödja bibeltroende teologiska högskolor, men vägra ge pengar till destruktiv liberalteologi.